rede fafelse, framträdde ban lugnt och värdigt emellen dem som stodo omkring Gaspard, sträckte sin hand emot honom och sade: Jeg förestår icke hvad du vill säga, Gaspard. Hvad är det fråga om? Hviiket förräderi har jag begåt:?t Men markisen stötte hans hand föraktligt ifrån sig och yttrade med stigande förbittring: Jag vill icke tatta en förrädares hand, vore det äfven min broders. Edra lismande ord verka icke på mig. Jag kan väl förmoda att ni nu har den unga damen med er, sedan ni ännu en gång räddat henne utur en fara, som ni sjelf tillställt. Jag måste tro att du icke är vid dina sinnens bruk, Gaspard, svarade Carl af Montsorean. Hvilken fara har jeg tillställt för dig elier någon annan? Om du sade att jog räddat dig och ditt folk ifrån en säker undergång, medan du lemnade mig åt mitt öde, då sade du sannt. Men hvad menar du med, att jag tillställt en fara för dig eller någon annan? Alit bätre och bättre!4 ropade Gaspard, vändande sig åt sidan med en föraktlig åtbörd. Jag tycker ni kunde ju förr desto hellre föra den unga damen in på värdshuset för att taga sig någon hvila; och om hon icke är alldeles blind, så skall jag snart för henne i dess rätta dager framställa de hjeltedater, som blifvit utförda för hennes räkning. 4J himlens namn, GaspardX, återtog Carl af Montsoreau med ängslig ifver; tom hvilken dam talar du? År det fröken af Clairvaut du menar? Har du eller jag förlorat förståndet? . (Forts. följer.) — Fröken Tietjens, den bekanta tyska sångerskan, har förlidne vecka för första gången upp: trädt inför Pariserpubliken, såsom Valentine i Hugenotterna.