han erfor tillika af dem, att markisen lyc kats bringa sig och de sina i säkerhet inom staden ha Fert6, hvarifrån en stark trup väpnade borgafe sedermera gjort ett utfal, som tvungit fienden draga sig tillbaka. Han lät atväpna och noga bevaka de fångna, hvarefter han fortsatte sitt tåg; och då han värmade sig Le Fertå, lät han trum peten muntert ljuda, till etttecken för stads boerna, att en fredligt sinnad trupp nalkades deras murar. Gatorna voro uppfyllda af beväpnade till höst och fot; och det röda fackelskenet belyste ansigleB, ärtu upphettade efter den nyss utkämpade striden. Utanför det förnämsla värdshuset, hvarest en mängd hästar stode bundna, syntes en grupp af femton till sexton beväpnade eamlade omkriog en person, utl hviken Carl af Montsoreau igen kände sin broder. Hen hade kanske icke stort skäl att vara mera nöjd thed dennes beteence under den händelserika dag, som nu förflutit, än under den, som föregick hane efresa från Montsoreau; men broderskärlekens röst redtystade allt missnöje inom hans bjerta, och han red, efter att bafva låtit sin trupp stanna på torget, fram till värdshuset. åtföljd endast af pagen och två eller tre al manskapet. Han närmade sig vänligt sir broder och frågade huru han befann sig efter dsgers öfverståndna faror. Men han blef icke litet förundrad att se ett mörkt moln betäcka Gaspards panna, under det att hans ögon rullade med ett på en gång vredgadt och ångestfullt uttryck. Innan den unge grefven ännu hunnit stiga ef hästen, ropade markisen emot honom med sträf ton: Jaså, Carl af Montsoreau; ni kommer då ändtligen att göra redo för ert uppförande i dag och, efter hvad jag förmodar, söka bemantla ett förräderi, som endast är allt för uppenbart. Hvem kan måla den häpnad som intog Carl af Montsoreau vid detta oväntade tll al. Då han likväl insåg, att hans broder ar under jnflytelsen af någon olycklig vill