TRELTONDE KAPITLET. Natten hade inbrutit innan Carl at Montsoreau och hens tripp anlände till staden La Fert6; men månen; som småningom kornmit fram etnellin ekyafne, strödda silt silfversken öfver den del af himlen, som syntes bakom höjderna vid Jouarre, och lät det der enlagda gamla klostrets höga tin nar och torn klart framstå emot den sålunda upplysta bakgrunden. Den, som skådade åt detta håll; kunde dock tillika bemärka ett sken al helt bntidiä beskaffenhet, hvilket icke litet retade den inge grefvens nyfikenhet der han red fram spetsen för sitt folk. At dess dunkelt röda färg kunde det antagas komma ifrån fackor, hvilka rörde sig fraihåt gånöm de lanför höjden anlagda vingårdarne. Någ ;igonblick derefter syntes på vägen framför Jem en ryttare, hvilken likväl, så snart han varseblef den honom mötande truppen, ka-. stade sig åt sidan och med full fart tog till lykten. Då det syntes vara ändamålstöst ut förfölja honom på den sumpiga marken redanför vägen, och fackelskenet äfven fortor att närma sig, beslöt Carl af Montsoeau, i förmodan, det han bär bade att söra med någon del af den sprängda öfvarhorden, som sannolikt ända till Jourre hade förföljt hans broder Gaspard, tt söka uppfånga dem, som voro i an-; ågande. Han lät derföre en del af sitt olk rycka ned och lägga sig i bakhåll på mse sidor om vägen, medan han med hufudstyrkan gjorde halt midt på densamma. fter fem minuters förlopp framkommo venne ryttare, af hvilka den ena förde en ackla, och befunno sig snart på alla sidor mringade af grefvens folk. Hans: uppma-; ing till dem att stanna och gilva sig, åt-: yddes genzst, när de insågo, att de hvar-. en kunde undkomma eller våga göra motlånd. Hans förmodan, att de tillhörde den ; el af de svarta ryttarne, som förföljt Gasard, bekräftades af fängarnes utsago, och