på striden. Han fälde med egen hand de tiendtlige anföraren från hästen och ansatt de öfriga så hårdt, att flera ef dem såg sig nödsakade att söka rädda sig öfver ån mliga kommo lyckligt till den motsatt sidan, men för andra tumlade hästarne met sina ryttare ned i vattnet och bortfördes a den strida forssen, under det att deras pt stranden qvarvarande kamrater voro i inger män bättre lottede af ödet. De svarta ryttarne hade vid sitt första an föll på Gaspards trupp redan aflossat sina pistoler och musköter. men Carl af Montso. reuu hade änamu icke låtit sitt folk begagna andra vapen än lansen och svärdet; och han tillropade dem nu att gripa till eldge. vären. Hans röst hördes öfver stridsbullret. och på så nära håll, som de begge partierna nu voro i handgemäng med hvarandra, blef pistolens verkan fruktansvärd. En mängd fiender föllo dödsskjutna ned ifrån hästar ne, andra blefvo så svårt sårade, att de ej läogre kunde fortsätta striden, och de få som undsluppo, jagade, intagne af en panisk förskräckelse, med lösa tyglar öfver fältet, för att upphinna den skyddande skogen. Nu först insågo de, som satt öfver ån, det grofva misstag de hade begått och sökte godtgöra detsamma genom att hastigt äter komma öfver till den andra stranden och derifrån anfalla Carls af Montsoreau eftertrupp. Det förra verkställdes äfven, ehuru icke utan svårighet och i stor oordning, då de hade svårt att finna någon tjenlig plats för öfvergången, som äfven i anseende till de tunga rustningar, som buros af både hästar och ryttare, var förenad med mycken fara. Dessutom hade den unge grefven aldrig lemnat dem ur sigte, utan var ständigt på sin vakt emot deras företag. Sedan de närmaste fienderna voro skingrade, förspillde han derföre icke onytligt någon tid med deras förföljande, utan samlade sitt folk och ojorde sig 1 Onani att emottaga dem, som höllo på att öfvergå ån,