derom, att ingen tid var att förlora, hade han beslutat at fullborda färden på en dag, lemnade följaktligen Rheirös tidigt på mor gonen och närmade sig Logeåres vid solnedgången efter en kort vårdag. Det var en vild och skogrik trakt vid gränsen af de gamla Ardennerna, der naturen, med några få omvexlingar, bibehöll de grunddrag af enslighet och brist på odling, som vid dentid -hverom vi tala utmärkte denna, likasom mången savonan del af Frankrike. Marken var på några ställen :bergig med stora skogbeväxta höjder, på andra åter slät och jemn med ymnigt gräs emel!an sekelsgamla ekar, stundom alskuren af djupa dalar och branta pass, så tätt höljda af buskar och snär, att sjelfva vildgalten endast med möda kunde derigenom söka sig väg, stundom genombruten af en ström, vildt forsande emellan klippor:och stenar eller sakta slingrande sig genom sahka ängar. Om en by kunde upptäckas, så var den anlagd högt upp öfver vägen; likasom -hade man fruktat att komma de derframstrykande främlingar för nära ; om det var en. ensam koja, så stod den djupt inne i skogen, nästan alldeles undandold af de omgifvande träden. Luften var ljum som i Maj månad och alla vårens förstlingar började redan visa sig; foglarne sväfvade. glada omkring i luften, blommör uppspirade emellan: trädens rötter, och grenarne med sina utspric kande knoppar voro redan i beredskap att utbyta vinterns mörka kappa emot somma: rens gröna mantel. er Aftonsolen var klar och strålande. : Den: framglänste under ett lätt moln, som; be: läckte en del af. himlen, smög sig -emellan trädens stammar och grenar; förgyllde den gröna marken och dansade öfver vattnets yta, medän staren Öch trasten Och lärkan uppstämde sina muntra sånger och hela paturen tycktes .vaknad till ett nytt if. Äfven Carlaf Montsoreau kände -sig upplifvad af vårens inflytande och; dakadt hans sorgsna sinnesstämning ännu tog