Gossen teg och tårarne kommo i hans ögon. Derefter sade han med blicken rik. tad på Carl af Montsoreau: Han her varit en så god herre emo! mig. tTänk icke på mig, Ignati, inföll denne; jag vill icke stt du af kärlek till mig skall stöta ifrån dig din lycka. Jag bartagit dig till mig, icke för min utan för din egen skull, och ehuru jag lika gerna .om icke hellre än du sjelf ville behålla dig qvar hos mig, är detta anbud af den ädle herti: gen icke sådant att det kan komma ifråga att afslåg.4 Gossen föll på knä och kysste hertigens band, sägende: Jag är ers höghets tjenare.4 Nu tycker jag riktigt om dig, Ignatit, sade hertigen vänligt leende. Vill du veta hvad slags tjenst du först får att sköta? Du sfall följa med herr grefven till hans slott Logåres och der vara en spion åt mig på alla hans tanker och gerningar. Om du derunder märker någonting, som han kan önska sig, det må vara hvad som helst i hela verlden, eå bringa mig underrättelse derom, och j:g vill gifva dig en hel börs med etora guldstycken för din möda. Då han kommer tillbuka hit, skall du bli anstäld vid mitt hof; och som jag hoppas att äfven han vill fortfara att ange sig såsom en af mina förtrognaste vänner, så skall du väl äfven derefter få månget tillfälle att träffa honom. Nu är det din tur, raske jägare — fortfor han, vänd till Gondrin — du, som har varit mig till så god hjelp i ferans stund. Hvilken belöoiog kan hertigen af Guise gitva dig? Vill du gå i tjenst hos honom, så skallhan sörja för din hastiga fortkomst.4 Nej, jag tackar, min nådige hertigX, svarade Goncrin rätt fram och utan tvekan. tJog är född på min grefves egor, kos hans slägt har jag varit i tjenst hela min tid, i hans skogar och jagtmark trifves jag bäst och vill icke lemna honom för något pris i