min gosse och låt mig betrakta dig; jag tycker mig hafva råkat dig någon gång förut Ditt utseende behagar mig och återkallar i minnet elt annat tillfälle. Hvar bar jag sett dig innan du kom til! grefven af Logöres? Gossen såg upp till hertigen, under det att hans ansigte lindrigt rodnade, men med eu fri och olöriärad blick, och svarade: Slrs höghet har sett mig i Nancy i hertigens af Lothringen palats, vid en stor nattlig festmältid, der ers höghet sat: till bords, omgilven af nåpga stolta riddare och ly sande damer, och den lilla italienska landstrykaren hades fram att dansa och sjunga för det förnäma sällskapet. Furstarne och herraine, de unga vackra damerna och äfven d. gamla gjorde en rik insamli g åt mia dåvarande patron, den elaka musikanten, som gick omkring med sin hatt i handen; en enda, och derne var hertigen af Guise, kallade den stackars gossen fram till sig, klappade honom på hufvude , tackade honom för sitt bemödande att roa gästerna ach skäakte honom ett stort gulästycke att behålla för sin egen räkning: Jag minnes detX, sade hertigen tankfull, tjag miones det ganska välj och detser ut, min gosse, som skulle jag med några vännga ord och ett guldmynt hafva förvärfvat mig en tjenst, som aldsig kunnat köpas lör bättre pris. Ni skall veta, min goda grefve af Logåres, att när en fientlig ryuares pistol var riktad mot mitt bröst, handen på irycset och mitt lif i hans våld, uten annat skydd emot skotiet än det tunva tyget i mm gråa rock, då ver denne raske gosse mera värd för mig än ett harnesk af milanesiskt stäl. Han störtade fram i detafgörande ögonblicket, stötte in dolk i min motståndares hjerta och frälste sålunda mitt lil för den tid, som försynem ännu kan bafva mig beskärt, Derföre är det som jag önskar fästa hopom vid min persoa. Hvad säger du derom, min gosse, vill du blifva page hos hertigen af Guise?