HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AP G. P. R. JAMES. Öfversättning. Medan han ännu talade, ringde han med en iitea silfverklocka. som stod bredvid bo nom, och tillsade den tjenare, som dervid inkom, att uppsöka den unge grefvens omvämnde tvenne följeslagare. Under den tid, som härunder förlöt, redogjorde Carl at Montsoreau för sitt möte med gossen Ignati och det sätt hvarpå han blifvit befriad utar italienarnes våld. Alt detta syntes mycket väcka hertigens deltagande och han ytirade, sedan grefven slutat sin berättelse: 4Ni skall få se, mia bästa vän, huru ordepråket besannas, att ju mera man-får, degto mera vill man hafva. Icke nöjd med allt hvad ni redan gjort, vill jag nu äfven bedja er åt mig afstå dessa begge, som så teppert med mig gått fara och strid till mötes. Isynnerhet för gossen har jag fattat ett tycke, som jag icke kan emotstå, och en aning säger mig att han är bestämd att göra mig någon vigtig tjenst. Jag öfverlemnar honom af allt mit: hjertå åt ers höghet, svarade Carl af Montsoreau, sjeke för det jag mycket tror på slika aningar, men då jag friköpte honom endast för hans egen skull, vare det långt ifrån mig att stå i vägen för hans lycka. Ers höghet behager likväl erinra sig, att han icke är af adlig börd och således svårligen kan vinna anställniog vid ert hof i egenskap af page. Det skall icke utgöra något hinder, sade hertigen. 4När han anstår mig, lärer väl bofvet också få finna-sig vid honom. Men se der äro de, tillade han, när Ignati och Gondrin i d:tsamma inträdde. -Kom hit; s) Se A.B. n:r190—193, 197 —200 och 202—210