SJ AR VA RR AS poleon skall hafva afslutit ett fördrag mec sydstatspresidenten Davis, hvaruti denne af trädt Texas såsom ersättning för sydstater nas erkännande och understödande af dera: sak. Tidningen uppmanar regeringen at rusta sig till krig mot Frankrike, såsom er ganska sannolik eventualitet. Newyork He rald meddelar den osannolika underrättelsen att unionstrupper blifvit afsända från New york till Vera Cruz. UTSEOTTSBETÄNEKANDEN. Af ekonomlutskottet. N:r 129. Afstyrker en af doktor Falk inon presteståndet väckt motion med förslag till åt gärder emot skolgångs försummande. N:r 130. Afstyrker en af Joseph Smedberg från Elfsborgs län väckt motion om upphörande af skyldigheten att låt, stämpla inom riket till verkade varor. — Kilsståndens gemensamma öfrerlåggningan (Forts. fr. lördagsbl.) Frih Cripenstedt började med den anmärkning tt vid detta tillfälle det vore lämpligast att en dest inlåta sig på de stora allmänna grundsat ser, som finnas i förslagen uttalade, men villt dock först bemöta den beskyllning mot regerin gen, att hafva iakttagit en viss passivitet i af seende på banklagstittningen, framställd i bor garståndet af den, som föreslagit detta ständer nas sammanträde. Man hyser allmänt den åsig ten att hela banklagstiftningen bör betraktas : ett sammanhavg. I frågor angående riksoch filialbankerna ega riksens ständer initiativet och naturligt är att de om denna sin rätt äro gan ska ömtåliga; regeringen har derföre också all. tid respekterat densamma. I afseende på deen skilda bankerna har regeringen visserligen initia. tvet lika mycket som ständerna, men just med anledning af det intima sambandet mellan dessa iksbanken har det varit svårt att uppgö någon bestämd öfvertygelse om lagstiftningen angående de förra, innan ständerna beslutat om den sednåres organisation. Utan uppårag från representationen hade regeringen liktill ämnets utredning nedsatt den komite, hvars ntlåtande hgger till grund för nu ifrågavarande förslag. Dessutom har den noga iakt tagit rikets ständers åsigter i afseende på de banker, som äro beroende endast af dem, men dessa åsigter hafva betydligt förändrats och regeringen har ansett sina åtgöranden vid de enskilda bankerna böra derefter rätta sig. -Aren 1856 och 1857 lemnades oktroj åt 4 privatbanker, men då vid följande riksdag en stark reaktion i åsigterna egde rum och man ansåg sig böra inrätta filialbanker, meddelade i enlighet härmed regeringen oktroj åt icke mindre än 13 sådana. Nutyckas sympatierna hafva återvändt för privatbankerna och man vilja befordra -deras ytterligare utveckling. Talaren öfvergick nu till sjelfva förslagen och anmärkte att deri förefunnes mänga vigtiga förändringar. En af de vigtigare åtgärderna är den särskilda lagstiftningen för banker medoch för sådana utan sedelutgifningsrätt, en skilnad som ej bli af finanskomiten antagen, men hvilken måste anses vara ganska lämplig. Välbetänkt är att för sedelutgifvande banker den solidaris varigheten bibehållits; den utgör grundsatsen i hela vår banklagstiftning och har visat sig ganska gagnelig äfven för bankerna a vika till följd deraf iakttagicstörre förgtighet vid geras affärsverksamhet, ty det är något helt annat om aktieegaren vet att han vid en möjligen intröffande bankrutt riskerar hela sin förmögenhet, icke blott den andel han sjelf insatt. Men det vore äfven nyttigt om banker af annat slag kunde uppstå, nermligen sådaria utan den subvention, som ligger antingen i försträckningarne till filialbankerna eller privatbankernas vinstgifvande sedelutgifningsrätt. Dessa icke sedelutgifvande banker skulle blifva liksom mera frivilliga; allmänheten behöfver icke så nödvändigt med dem komma i beröring. Men för att dylika skola uppkomma, måste man göra risken mindre och det vore derföre i sin ordning att, såsom äfven blifvit föreslaget, den solidariska ansvarigheten för delegarne ej funnes, blott man vidtager andra motsvarande garantier och försigtighetsmått till allmänhetens betryggande, hvilket äfven skett. Mycken stridighet i åsigter har den frågan ådragit sig huruvida rättigheten att bilda banker häanefter skulle blifva fullkomligt fri eller, såsom eslås i 8 1 af betänkandet n:o 1, regeringen kulle bibehålla pröfningsrätten i detta fall. Härvidlag förklarade sig tal. hysa samma åsigt som finanskomiten, hvilken, utom de skäl utskottet anfört för denna pröfning, framställt ett ännu kraftigare. En oinskränkt frihet att bilda sedelutgifvande banker skulle icke vara nyttig, så länge riksbankens sedlar skola gälla såsom lagligt betalningsmedel, d. v. s. gå med tvångs Privatbankernas sedelutgifning sammanhänger nemligen med riksbankens samt kan tänkas komma att försvåra vexlingsförmågans upprätthållande. Såsom bekant är, tillåter bankla ren utgifvande af riksbankssedlar till trettio millioner öfver den metalliska kassan. Detta harskett emedan rörelsen har ett imperatoriskt behof af rörelsemedel och att äfven under svårare penningeförhållanden det dagliga behofvet anses erfordra denna summa, och man inser verföre det vara omöjligt att dessa millioner skulle på en gång komma till bankens lucka för att invexlas. Men det är med siffror bevisadt att i privatbankernas hvalf hvila tio millioner riksmyntssedlar; om nu dessa bankers på denna och andra fonder grundade sedelutgilning utsträckes så långt, att den ensam fyller ofvannämnda behof, skulle det sålunda kunna hända att vid en kris riksbankens sedlar strömmade till luckan och satte bankens vexlingsförmåga i fara. Att denna in: verkan på riksbanken, genom ett alltför stort ökande af privatbankernas antal, skulle tilltaga ligger i sakens natur. Tal. hade alltför många gånger uttalat sina åsigter om förhållandet mellan sedelutgifningen och den metalliska valutan, att någon skulle tro honom hysa den åsigten att landets lycka beror på silfrets förökande. Men så länge 72 S regeringsformen är gillande anser han sin pligt fordra att se till det myntvärdet uppehålles och att i någon mån modifiera den frihet, som ingen hellre än han kan hylla till grundsatsen. Bankrörelsens fullständiga frigifvande skulle dock i alla fall ej medföra full frihet, dels derföre att allmänheten nödgas enligt nyssnämnda emottaga banksedeln såsom pen ningar, dels emedan riksbanken icke eger oinskränkt sedelutgifningsrätt. All frihet måste vara ömsesidig, och denna grundsats befrämjades bäst af det förslag utskottet framställt Talaren gillade derefter flera af utskottets förslag, såsom inrymmandet af tkommandit-delegare m. m. I afseende å sedelutgifvingsrätten gjordes åtskilliga anmärkningar. Denna rätt vore, såsom han förut yttrat, ingenting an nat än en subvention och borde så mycket hellre bibehållas som dess nödvändighet betingas af de många nya rörelsegrenar, hvilka genom privatbankerna uppstått, såsom kreditiv-, uppoch afskrifningsrörelse, postremissvexlar 0. 8. v. Men huru långt bör denna rättighet sträcka sig? Den är nu betydligt större än som för det afgedda ändamålet behöfves. Att delegarneiban-: ken af sedelutgifningen draga någon vinst är billigt. men den kunde dock tåla vid någon afFAR ka.