Aftonbladet – 12 september 1863, sida 2

1858 och 1859, yrkat, att då, enligt ett af kam-. reraren i rikets ständers riksgäldskontor G. C. Norling den 16 April 1862 meddeladt intyg, Stockholms enskilda bank, efter densammas öppnande hösttiden år 1856, för sin rörelse icke direkte till riksgäldskontoret erlagt någon annan bevillning än den, som den 14 Januari 1859 blifs vit med 600 rdr rmt levererad och som skulle utgöra 3 procent af 1857 års behållna vinst å bankrörelsen och läggas till grund för bankens. bevillning för år 1858, samt banken följaktligen underlåtit att till riksgäldskontoret inbetala 1858 års bevillning å bankens behållning, 228,660 rår 61 öre, hvilken uraktlåtenhet klaganden ansåg härleda sig från sammanblandning af sjelfva beskattningen, som ovilkorligen skulle ske hvarje år rörelsen bedrifvits, med beräkningssättet for afgiften, hvilken, enligt bevillningsförordningen den 6 April 1858, borde rättas efter föregående årets behållning å bankrörelsen — nämnde bank alltså måtte åläggas att betala den å berörde vinst, enligt 35 8 1 mom. i bevillningsförordningen den 4 Januari 1855, belöpande bevillningsafgift 16,979 rdr 45 öre; så hafven I, vid pröfning häraf, medelst utslag den 24 Oktober 1862 eder utlåtit, att, ehuruväl det i 35 af 1855 års bevillningsförordning förekommande stadgande, att bevillning af i Stockholm befintlig enskild bank skulle direkte i riksgäldskontoret insättas, må medgilvas, ensamt för sig betraktadt, ej helt och hållet utesluta den tolkning, att dylik inrättning borde genast efter afslutandet af hvarje års nskap till riksgäldskontoret inbetala bev ng för samma år med viss procent af årets i räkenskapen angifna behållning; likväl och emedan, vid )emförelse af detta stadgande med den i samma s gifna allmänna föreskrist derom, att all bevillning af dylika inrättningar skulle påföras och uppbäras i den ort, der vinsten utdelades, samt dä det skäligen ej kunde antagas, att med förstberörda stadgande, hvilket icke funnes i sednare bevillningsförordningar intaget, varit afsedt, att enskild bank i Stockholm, hvilken, säsom den ifrågavarande, i början af hvarje år afslutade nästförutgångna kalenderårets räkenskaper, redan då hade att inbetala den bevillning, som å den i räkenskapen upptagna behållning belöpte, under det en sådan bank i landsorten först i sammanhang med annan kronans uppbörd för det år, då räkenskapen afslutades, erlade dylik afgift, uppenbart vore att, jemväl enligt först åberopade bevillningsförordning, bevillning för enskild bank i hufvudstaden skolat, i enlighet med hvad för de i landsorten befintliga var uttryc! ligen föreskrifvet, för hvarje år, med beräkning å den i nästförutgångna årets bokslut angifna behållning, erlägas vid tiden för annan kronans uppbörd; ty och då, enligt hvad vederbörande tjensteman intygat, Stockholms enskilda bank den 14 Januari 1859 för år 1858 till riksgäldskontoret inbetalt bevillning med 3 procent å nästförutgångna årets uppgifna behållning, pröfvaden I skäligt ogilla klagandens ofvanberörda pästående. Sedan I, efter vederbörandes hörande, den 18 sistlidne Maj i underdånighet afgifvit infordradt utlåtande, samt klaganden med anledning deraf inkommit med underdåniga påminnelser, hafve Vi detta mål oss föredragas låtit; och enär, oaktadt den af klaganden under målets handläggning gjorda uppgift, att Stockholms enskilda bank för sin verksamhet under åren 1856, 1857 och 1858 icke skall hafva betalt mer än ett års skatt, den i målet framställda och nu i underdånighet fullföljda anmärkningen går allenast derpå ut, att bevillning för bankens rörelse under året 1858 icke skulle vara behörigen erlagd; och ostridigt är, att bankens behållning det året utgjorde 228,660 rdr 61 öre, hvarå, vid jemförelse med bankdelegarnes kontanta tillskott af en million riksdaler, bevillning bort, enligt S 35 i då gällande bevillningsstadga af den 4 Januari 1855, utgå med 16,979 rdr 45 öre och insättas i rikets ständers riksgäldskontor; men enskilda banken deremot, såsom bevillning för år 1858, insatt i riksgäldskontoret endast 600 rdr; hafve Vi, med ändring af edert öfverklagade utslag, pröfvat rättvist förpligta enskilda banken att, såsom bevillning för år 1858, till riksgäldskontoret ytterligare inbetala skilnaden mellan hvad för året, på sätt ofvan omförmäles, belöper och hvad redan blifvit erlagdt, med 16,379 rår 45 öre; enskilda banken obetaget att, om den vid slutet af sin verksamhet kan visa sig hafva för den förflutna tiden sammanlagdt utgifvit högre bevillning, än som på dess behållningar under tiden sammanräknadt belöper, göra den framställning om restitution, hvartill banken då kan finna sig befogad. Meddelande eder detta till kännedom och underdånig efterrättelse samt vederbörandes förständigande, befalle Vi etc. Stockholms slott ten Augusti 1863. L II. W. Bredberg.