Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

Borgareståndets koryföer. Göteborgsposten meddelar nui sitt sednast hitkomna nummer en fortsäitnins på de riksdagsporträtter, som under titeln tPennritnin:gar från hofvudstaden4 der förekommit, och hvaref vi återgifvit några teckningar. Denna sednaste artikel, som börjar en karakteristik öfver borgareståndets koryfeer vid innevarande riksdog, är af följande lydelse: Europas blickar äro fästade på Sverges borgarstånd4 för äkrede vid vågot högtidligare tillfälle en af nämnde stånds ledamöter, till yrket kryddkramhandlare i hufvudstaden, om jag icke oriktigt blifvit underrättad. Den bombastiska frasen väckte naturligtvis bland allmänheten mera åtlöje än uppseende; men den innefattade likvisst (ehuru fullkomligt omedvetet frin den beskedlige talarens sida) en förutsögelse om den höga position, som det tredje ståndet längre fram skulle bemöda sig att intega inom riksförsamlingen. Man kan icke uppfatta ställningen inom det nuvarande borgarståndet, utan att kasta en blick på de utvecklingsprocesser, som detta stånd genomgått efter det nya statsskickets införande. Ganska länge utgjordes majoriteten inom det vällofliga ståndet af politiskt menlösa och i alla vigtigare voteriogar lätt styrda borgare, genomträngda af krass skråanda, och följaktligen lätt skrämda medelst ordet näriogsfrihet; dernäst afservila borgmästare, som trängtade efter domsagor eller ordnar, och vidare af litterata magistratspersoner, hvilka, i likhet med sina närmaste förmän, betraktade representantkallet som ett medel, och den ginaste vägen, till vinnande af befordran eller andra förmåner. Dessa tre kategorier gjorde sitt bästa för att blifva väl anskrilna hos böga öfverheten, och lyckades deri förträffligt. Emellertid erhöllo bruksegarne omsider representationsrätt i borgarståndet, hvilket derigenom riktades med ett nytt element, jemförelsevis mera intelligent, men än mera energiskt, såsom fallet ofta är med krafter, som länge varit sparda. Denna åtgärd, som Carl Johan snart fick skäl att bittert ångra, och som han allt derefter betraktade såsom ett af sina största politiska misstag, ästadkom vida större resultater än mani förstone ens kunde ana. Med brukspatron Thore Petrås uppträdande på den politiska arenan, och genom honom, erhöllo borgarståndets förhandlingar en ny karakter eller rättare sagdt de e:nelo karakter. Petrå var en utomord:w st r ktutrustad natur; modig ända till ötv. ru. utghet,