Aftonbladet – 11 september 1863, sida 3

icke tjena er annorlunda än i spetsen för mitt eget folk. Jag skall, med ers höghets tillåtelse, inom en månad från Logeres hitföra ett hundrade män, utrustade, bevärade och beridna så bra, gom några ryttare i Frankrike. Alla mina underhafveande äro ända ifrån barndomen öfvade i vapen och behöfva ej lång tid för att komma i ordning. Ni tyckes riktigt hafva föresatt er att göra mig till er gäldenär för alltid, sade hertigen. Jag måste ock medgifva, att i närvarande stund är tappra och trogna mäns bistånd för Henrik af Guise utaf den yttersta vigt; ty tro mig, ädle vän, någon farligare orm har icke blifvit utkläckt i Alrikas öknar än den, med hvilken jag har att kämpa. Hade jag ingen annan motsåndare äa Henrik af Navarra, så skulle fejden i detta land svart vara slutad, ty med en iapr krigare, en högsinnad ädling, såsom an är, kan man alltid komma till rätta. Med lansen i vår hand, med bjelmen på vårt hufvud, skulle vi oss emellan afgöra Frankrikes öde inom en timma. Men jag har att göra med en annan, som under vän skapens mask gjuter giftet i min bägare och riktar lönnmördarens dolk emot mitt bröst, som, medan han låtsar lyssna till mina råd, i hemlighet underhandlar med fienden till sitt rike, som förråder de vigtigaste hemligheter man anförtror honom, så snart han finner någon fördel deruti, och som, då han icke är sysselsatt med att verka något ondt, öfverlemnar eig åt vällustiga, låga och skamliga utsväfningar. Emot denne man, som af ett oblidt öde sattes på Frankrikes tron, måste jag upprätthålla hans egen kronas värdighet. Gå derföre, unge ädiing, väpnea edra vasaller, tillför mig alla dem, öfver hvilka ni kan befalla; och vi skola gemensamt fäkta för den goda saken. Låtom oss nu emellertid förekalla den hedersmannen Gondrin och er lille page. Han tycktes mig hafva ett främmande uttal. Hvar har n kommit öfver honom? E(Forts.)