Aftonbladet – 11 september 1863, sida 2

Han vek ikop brefvet så snart söm GCarl af Montsoreau inträdde i kabinettet; förjagade ett lätt moln som samlat sig på hans panna under läsningen, gick sin gäst vän. ligt leende till mötes och yttrade: ?Vår mat har fått tid att kallma, hr grelve.x tdag Kat väntat i salongen, svarade den unge ädlingen, Yjag visste ej hvar eiå hög het tör tillfället befann sig, och ville icke stiga på utan att vara anmäld.4 Jag hade glömt säga er4, ursäktade sig Hertigen, att när jag önskar få en stunds förtroligt salnsplåk ined någon afrmina vänner, jag brukar spisa i det här kabineltet, softi mina värda anbängare och vasaller äro vana att anse för en fredlyst ört. Nu, Martinez, fotfor han, vänd till tjenaren, Stag af locken, sätt fram litet vin och en naquet, på hvilken vi kunna ställa bort de begagnade faten, och lemna 083 sedan.? Tjenaren fullgjorde befallningen, täckte af faten, ställde några vinbuteljer vid hertigens sida af bordet, framflyttade en liten hylla med flere afsatser, enarlik våra nu begagnäde baffeter, men som då för tiden kalades naquel (ett namn egentligen tillhörande markörerna på bollhusen) och giek derpå ut tillslutande dörreu efter sig. Jag har då ändtligen fått en angenäm hvilostund4, sade hertigen, så snart de voro allena med hvarandra. Hvad våra angelägenheter beträffar, min bästa grefve, böra de snart och lätt kunna ordnas, då pi ej har annat att göra, än endast att säga hvad ni begär eller fordrar utaf Henrik af Guise, och jag af hela mitt bjerta önskar att kunna bevisa min erkänsla för den stora tjenst ni var bevisat mig och att uttrycka, så mycet det står i min förmåga, den vänskap och aktning jag hyser för er person, den beundran ert handiingssätt hos mig uppfäckt ). ) För dem, som skulle vara benägna att anse ett sådant språk föga öfverensstimma med det stolta, ärelystna och ränkfulla sinne, som her tigen af Guise, enligt historiens vittnesbörd,