Aftonbladet – 10 september 1863, sida 2

att i allt lyda mäster Henrik, och han följde honom med brådstörtad fart framåt vägen, så motbjudande det än föreföll honom att å detta sätt fly ifrån striden. Ett stycke ängre fram vek vägen af åt venster, då de upptäckte en stark kavalleritrupp, som kom emot dem i fullt sträck. De hade alla ett dubbelt svart kors på venstra sidan af bröstharnesket, och knappt hade mäster Henrik blifvit sedd af dem, förr än ett doft mummel af: Hertigen, hertigen! genomlopp deras leder. Den gråklädde främlingen red fram till dem, yttrade i hast några få ord, vände genast derpå om sin häst och satte sig ispet-. sen för dem, uppmanade Gondrin och pagen att draga sig tillbaka till de efters:a lederna, med tillägg: Ni hafven fäktat nog för i dag, mina vänner; hvarefter han med hela truppen i galopp begat sig tillbaka till det förr omtalade stenkorset vid skiljoväggen. Det var också sannerligen i hög tid som de anlände. Carl af Montsoreau, ehuru han, inseende huru vigtigt hvarje minuts upjehåll här var, hårdnackadt försvarade hvarje fots bredd, hade af den öfverlägsna styrken blifvit trängd tillbaka, och såg sig, oaktadt han ännu höll stånd, snart icke längre kunna stänga vägen för fienden. Innan anfallet ännu begynt hade han med en hastig blick velat förvissa sig, att ingen punkt var lemnad obevakad, hvarigenom fienden kunde komma upp till korsvägen, och då till sin förvåning märkt att tvenne af mäster Henriks tjenare slutit sig till honom, i stället att följa sin herre. På sin anmärkning häröfver erhöll han af den ene till svor, det är på hans befallning, och den i detsamma börjande striden lemnade icke tid till flera frågor. De fiendtliga ryttarnes antal besteg sig till