HENRIE AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AF G. P. R. JAMES, Öfeers ättning. TIONDE KAPITLET, Det ädla djuret, som från flera är tillbaka var vant att förstå den minsta vink at sin ryttares vilja, kastade sig med ett väldigt språng åt sidan. Ryttarens svärd föll hvinande ned, men det mål hvaråt det var riktadt, fanos icke mera qvar, och svärdets tyngd, förenad med den kraft han gifvit åt sitt hugg, hade nära nog dragit honom sjelf ur sadeln och nedböjde honom djupt öfver hans egen hästs hals. Detta var just ett eådant tillfälle som hans motståndare önskat sig; i ögonblicket var hans häst omkastad, och innan ryttaren hunnit åter komma sig i ordning, erhöll han i nacken ett svårt sår, så att himmel och jord och hela trakten rundt omkring smälte tillsammans för hans ögon i ett oredigt virrvarr. Den andre ryttaren till venster hade emellertid icke härvid förblifvit overksam. Han hade fått tid att uppdraga sin pistol och han riktade den snabbt emot mäster Henriks bröst. Ett ögonblick till och många tusen menniskors öden skulle hafva undergått en märkbar förändring; men i samma stund, som han var säker om sitt mål och ämnade trycka af, träffades han under den upplyftade armen af en kraftig, snabb och väl rik) Se A.B. n:r190—193, 197—200 och 202—208.