Aftonbladet – 9 september 1863, sida 2

kunna länge hålla stånd mot den öfvermakt som ryckte fram emot honom, måste vinsten eller förlusten af hvarje minut blifva en ytterst vigtig sak för dem, hvilka sålunda kommit i bandg: mäng till höger om vägen. Det långa, tunga svärd, som fördes af den omnämnde ryttaren, korsades med mäster Henriks lätta värja och syntes böra gifva den förre en afgjord öfvervigt; men den sednares vapen fördes med så mycken skicklighet, köld oeh kraft, att fördelen blef på hans sida, och ban drefsin motståndare, ander det att pagen trog.t höll sig vid hans sida, sinåningom tillbaka, parerande blixtsnabbt hvarje hans hugg och ansättande honom så oupphörligt, att han hvarken fick illfälle uppdraga sin andra pisto! utur hölstret, eller kunde hindra att mäster Henrik nära trängt honom ät sidan, då i detsamma en af de andra ryttarne, som från början rade, tillika med den tredje, kastat sig på sondrin, såsom den ende fullt beväpnade ut motpartiet, hastigt vände sig emot mä. ter Henrik och anföll honom till höger, unler det att den andre fortfor att underhålla striden till venster. Aldrig kunde snabbhet, vighet och själslärvaro vara af nöden i högre grad än för len gråklädde mannen, Han måste nu in: kränka sig till försvar, han dref sin häst rån den ene till den andre, som begge an atte honom med all ifver, parerade här ett ugg, böjde sig undan för ett annat, speande oafbrutet efter ett tjenligt ögonblick tt med fördel åter angripa. Slutligen, då ans fiende till höger mårkte att den kams. at han nyss lemnat, var nöra att ötverväl. igas af Gondrin, beslöt ban att göra eft ut på striden genom att döda sin motståns ares häst, fattade tyglarne i munnen och värdet med begge händerna och riktade ett rfärligt hugg ät det stackars djurets hufud; men mäster Henrik, som insåg hans sigt, satte sporrarne i hästens sidor och rekte honom i detsamma med Iygeln åt enster sida, (Forts.)