Aftonbladet – 9 september 1863, sida 2

gen till ett tecken, att tvenne vägar hä korsade hvarandra. Då de först fivgo dette forntida märke i sigte, var vägen ännu ren men innan de hunno fram til detsamma syntes fem eller sex beväpnade män til häst rycka upp från den venstra sidovägen och fatta posto vid stenkorset. I samms ögonblick tog en af dem hjelmen från sit hufvud och viftade dermed åt den sida. hvarifrån han kommit, likasom för att gifva tecken åt endra, hvilka voro efter honom. För Carl af Montsoreau och hans följeslagare var detta tydligt nog, att ej behöiva vidare förklaring; icke heller var någon öf. verläggning af nöden, då man uppenbarligen måste, uten aft förlora tiden, försöka att slå sig igenom dessa ryttare innan en större styrka hann komma till deras undsättning. Skjnda dig till mäster Henrik !4 ropade Carl af Montsoreau, vänd till pagen. Afven du, Gondrin, begif dig till honom. Lemna ingentivg ogjordt, som kan underlätta hans flykt. Och nu framåt, mina bussar, rakt till anfell. Han riktade en orolig blick på sin nye reskamrat, men kunde, till sin förvåning måhända, iexe upptäcka i hans min något anpat än samma orubbliga lugn som förut. Mäster Henrik hade emellertid dragit sitt korta svärd ur slidan, besvarande den unge ädlingens blick med ett vänligtleende och sade: Gå på! Omedelbart derefter satte Carl af Montsoreau sin häst i gelopp. De främmande ryttarne, på sin sida, syntes icke behöfva längre öfverläggning eller besinning, än den unge grefven, utan skilde sig i två afdelningar och uppställde sig på ömse sidor om korset, under det att den, som syntes föra befilet ölyer de andra, ännn en gång hvif ta 6 med sin bjelm å famma båll som förut. Carl af Montsoreau insåg, att allt här be rodde af skyndsamhet och ett punkligt efter kommande af hans befullniogar, vände sig till den man som närmast följde honom och ropade, utan att minska sin fart: CRid