HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLO1S7) AP G. P. R. JAMES. Ön versättning. TIONDE KAPITLET. Just som dagen började gry den följande morgonen, syntes en trupp ryttare, femton till sexton man stark, svänga upp utmed den lilla skogsdunge, som vid denna tid befanns bredvid Chaumisy, en ort, hvarifrån i våra dagar utgå så många buteljer skum mande vin, att värma och lifva menniskors bjertan i aflägsna länder. För hvarje öga, som från någon höjd skulle hafva betraktat dessa ryttares framekanda — och ett öga fanns verkligen, som gaf akt på dem — måste deras rörelser hafva förefallit besynnerliga och sällsarma, då man såg dem än vika af åt öster, än dresa sig åt vester och än färdas rätt fram i siktning åt norr. Hvad man tydlikunde iose ver, att de företrädesvis uppsökte bivägar och ekuggrik mark, sorgälligt undvikande hvarje punkt, der någon kulie omvexlade med dalen och de delar af skogen som voro mindre tätt beväxta. Det jga som, enligt hvad vi hafva sagt, bevakade dem från en upphöjd plats i grannskapet, förlorade dem då och då ur Bigte, Jå de bortgömdes af träd och vinsto kar, såg dem åer plötsligt framskymta, när man minst kunde formvda det och blef emellanit, genom deras beständiga vändningar och svängningar, alldeles förvillad om det håll, ivarät de egentligen ämnade styra sin kosa. Tåget fortgick emellertid oaforutet på sin lingrande väg, igenom den dystra, aflofvade skogen. I spetsen för de öfriga såg man 4) Se A.B. n:r 190 —193, 197—200 och 202—207.