Aftonbladet – 8 september 1863, sida 2

rustad, sade Carl af Montsoreau. CHvarje fronsk adelsman är soldat och således hvar ken obenägen eller ovan alt göra bruk aj sina vapen, när så påfordras.t tJag kan förmoda att ni redan har vari i krigstjenst4, yttrade främlingen, kanske vid Coutras med hertigen af Joyeuse, elle! med Henrik af Navarra och hans hugenotter?4 Carl af Montsoreau såg upp på honom med ett leende och sade: iunan vi börja tala om hvar vi varit med och på hvilken sida, böra vi först bedja vår värd, den hederlige Jan Petter, att läsa in våra svärd i sitt matskåp och icke lemna dem äter vi äro färdiga till uppbrott, Om jag icke misstager mig, är han ock dertill lagligen förbunden. Dermed har det väl ingen brådska, sva rade främlingen och skrauade. Vi skolo icke komna i gräteller skära halsen af hvar. andra för något sådant. Dessutom är nijt en ung riddersman med ett eller par dussic väpnade tjenare, och jag är ensam, en stac. kars skrifvare, mäster Henrik, som ni hört. Och likväl, återtog Carl af Montsoreau, Xgkulle jag tro, att den stackars skrifvarer ar varit med i mången god strid och icke r just så många år tillbaka. Aha, ni dömer efter den der skråman i min panna. Den harjag erhållit af en katt. uJasåt, inföll Carl; men om ni vill sägg mig antingen den kattens klor liknade en navarr sabel elier en dela Marks spjut, å skall jag också lemna upplysning, huru vida jag dragit mitt svärd vid Coutras eller å något annat ställe.tt Främlingen fästade på honon en på samma gång forskande och skämtsam blick och yttrade: Ni är fin, som en Gascognare, och dertill måhända, om jag ej bedrager mig, nogräknad som en Guise, envis fom en la Mark och inbunden som en Brisson Det sista åtminstone är jag säker på; och jag tror mig kunna säga er, min ädle herre. alt vi sannolikt ej komma att åtskiljas si