Aftonbladet – 8 september 1863, sida 2

händer och fötter välbildade. papper, hvarpå han hade skrifvit, samt närmade sig till eldstaden red en fullkomligt obesvärad och hemmaästadd hållning. Han var vid pass omkriog sex eller sju och trettiv ärs ålder; och som hen bu stod framför Carl af Montsoreau i hela sin längd, syntes han för den uage ädlingens ögon sem den kraftfullaste man han någonsin sett. Hans bröst var på en gång högt och bredt, hans armar och ben långa och senfulla, hufvudet litet, Allt hos honom tillkännagaf en hög grad atstyrka och vighet; och äfven ansigtsbildningena stod i öfverensstämmelse med gestalten. Den höga, breda pannan antydde de ötverlägsna själsegenskaper eom vi, antingen vi äro fysiogomister eller ej, gerna vilja anse stå i förhållande till vidden af betäckningen å inakeförmågans stora verktyg. Han hade temligen länga mustacher och kort, spetsigt skägg. Ögosen voro stora och vackra, Ögon: brysen starkt markerade, näsan af ädel form med vida utstående näsborrar, hvilka i allmänhet antagas utmärka en högsint natur; och oaktadt ett långt, knappt läkt sår sträckte sig öfver hans perna och ett djupt ärr af äldre datum lopp längs efior dena ena kindev, kunde sådant icke förringa det ange: näma i hans utseende, som äfven med den enkla crägt han bar var särdeles intagande och egnadt att väcka uppmärksamhet. CNauten är kall, unge ädling, sade han, i det han närmade sig eldstaden, och ni har vorit noz sent ute för en resande i denna trakt af veriden.4 4Jag fruktar icke för kölden, svarade Carl af Montsoreaa, Coeh fastän jag visserligen hellre skulle ucdvika art resa på nat ten, eå har jag måst underkasta mig det utan koot eller missnöje, belst jag sjelf var rit vållande dertill.f Mena det finnes annat än vinden, som stryker öfver den här nejden, fortfor främ lingen, något mera skarpt och våldsamt än der. det kan jag försäkra.4 sÄlven emot sådent är jag temligen väl