Aftonbladet – 7 september 1863, sida 2

Medan han ävnu talade, syntes på vägen en bonde komma dem till mötes, ridande på en åsna, som han framdretf med all den hastighet detta djurs naturliga motsträfvig het kunde medgifva. 1 samma ögonblick emellertid, som han såg grefvens trupp framför sig midt på vägen, hejdade han plötsligt sin fart, med synbara tecken till rädsla, som ingalunda tycktes minskas derigenom, att den unge ädlingen, åtföljd af Gondrin och Ignati kommo framridance under rop till honom att stanna, utan snarare gjorde honom benägen att söka sim räddning tvärt öfver fältet på sidan om vägen. Han blef dock snart åter lugnad och insåg, att det sällskap, han mött, icke var egnadt ett injaga någon fruktan, utan bestod af lika fredliga vägfarande som han sjelf. Hon berättade, att han nyss förut blifvit anhållen af en trupp ryttare, som fråntagit honom de höns och ägg han med fört i sina korgar för att sälja i Chalons, och icke lemnat honom annat qvar, än något grönsaker, af hvilka de förmodligen ej ansett sis kunna få något gagn. Hun utbredde sig vidlyftigt öfver deras stora antal och vilda utseende, så att, om äfven någon öfverdrift häruti kunde förutsättas, det dock var tydligt, att denna trupp för våra resande icke skulle blifva något angenämt öte. Sedan Carl af Montsoreau derföre af bonden erhållit en fullständig anvisning om vägen till Mareuil, red han med sett folk ned ifrån den stora vägen och drog sig utlöre till stranden af Marne. Den omväg han hade tagit, och de många uppehåll, som förorsakades af den obanade vägen till floden, gjorde, alt han icke förr in sent anlände till byn Cond, och att det redan var nörkt, då han red in i Mareuil. Denna lilla stad var obefästad, och, så vidt han kunde döma, under det att han färda les fram längst efter den smala gata, på hvilken han först kommit in, hade ett utseende af mera lugn och trefnad än han vå länge sett någo: städes,