Carlo Igoatius Morone, fastän vi kalla honom endast lgnati, den lille, envise token. Han är visst icke min son. Jag har köpt honom af hans moder, för att sjunga och dansa för oss. Det var en dålig handel jag då gjorde, han knappt förtjenar in hvad han kostar mig att föda, emedan ban ständigt har så många nycker för sig. Modren var för öfrigt en gatsångerska i Genua. tHon var icke min moder, afbröt honom gossen, som åter hade rest sig upp och genom grefvens pärvaro funnit sitt mod ytterligare stärkt. SMin mor var död långt innan jag kom till henne. Men huru som helst var Pauiina Morone ailtid god emot mig och skulle visst icke hafva sålt mig till er, om ni icke passat på när hon var sjuk och nödställd och icke mera hede pDågot bröd hvarken åt mig eller sig sjelf.4 Det der låter mycket bedröfligt, sade Carl af Montsoreau, och efier som ni säger, atl gossen icke kan inbringa något åt er. så har ni förmodligen ingenting emot att afstå honom åt mig, min gode man? Karlen syntes tveka. Jag har svårt att afegöra det, nådig herre, svarade han. 4Gossen sjunger bra när han vill, som ni sjelf hört, han blåser flöjt och knäpper på Jutha med mycken skicklighet, han är lätt på foten som en biskajer och dansar bättre än ni någonsin kan föreställa er. Behagar det nädig hersn alt.se honom dansa. Jag skall nog förmå honom dertill: det lyckas mig elltid med tillbjelp af en god käpp, men sjunga får jag honom ej till, när det icke faller honom ejelf in. Jag. undrar icke. derpå, svarade grefven. Ni skall icke heiler behöiva tvinga honom att dansa för mig. Hvad jag nu vill veta är, om ul vill sälja honom. Då ni sjelf anser er hafva gjort en dålig handel när ni köpte honom, bör ni ju vara nöjd att blifva honom qvitt. BER AN oc EES Forte.)