ven deribland i öra gossens röst, under det i att han med ovilja motsatte sig något som fordrades af honom. s Uppstigande från bordet der han suttit, närmade sig prefven till fönstret och fann bekräftelse på sin förmodan att musikanterna voke-arlända. Gossen stod i midien, hvaremot qvinnan tillika med de begge kar larne trängde sig omkring honom med bi! stra miner, under det att alla talade på en gång, och den äldre kar!ens knylnäfve skakades hotande öfver gossens hufvud, till ett ytterligare bevis alt här var fråga om att tvinga honom till något hvarpå han icke ville ingå. Fastän fönstret icke var beläget högt från marken, kunde grefven dock icke tydligt höra hyad de sade, ty utom några evordomar och hotelser som ytirades högtljudt, talade de med temligen låg röst. Slutligen synles gossen. tili grefvens förvå: ning, plötsligt öiverväldigas al raceri, han upplyltade den band i hvilken han höll sin följt, kastade instrumentet på marken och eöndertrampade det med erna, under utrop: Aldrig, aldrig! J. skvarken sjunga eiier blåga ca euda ton. 7 1 samma ögonblick erhöll här af den äldre kerleas knytnäfve i hufvadet ett slag som sträckte honom till maken, och Carl ef Montsoreru skyndade ui från värdshuset för att korta Komom ull bjelj. åtföljd af flera tjenare, hvilka äfven redou märkt hvad som törefallit. ; Italienarnes mod föll, når de såzo honom, och de oroliga och förvirrede ar, som de kastade på honom, skulls för et mera misstänksamr sinne utgjort eh anledning att förmoda det de förehade något anslag af mindre god beskatfenhet, från hvars utfö rande de blifvit hindrade getom gossens motstånd. Ni behandler den tlla gössen illa, aade Carl af Montsoreau till den Jarleb som utdelat slaget. . SÄr ni hans fader? eNej, den välsignada jungfrun.vare lof: vad! svarade itahenaten. Hans namn är