Aftonbladet – 4 september 1863, sida 2

Ändtligen klockan emellan 10 och 11 på förmiddagen anlände de till en liten by, hvars fattiga och fätwiga invånare i met och mindre grad med sin sjukligt bleka by bnro vittnesbörd om den sumpiga markens ohelsosamma inflytelse. Midt på byns lilå torg, som, i fall det hade varit i England, troligen blitvit planteradt med träd, stod nu i stället ett gemmalt mossbelupet stenkors, ceh på sidan derom en ansenlig korsvirksbyggning med en löfruska öfver porten och denna inskrift: Herberge för resande till bäst och fot; middag för fjorton styfver personen. , Både hästar och folk voroibehofafhvila och förfriskning, hvarföre Carl af -Montso: reau beslöt att rasta här. Han sjelf ät lik. väl ingenting, utan vandrade fram och till. baka utanför värdshuset, grubblande på sitt sorgliga öde. Värden bekymrade sig visser. ligen föga derom, buruvida hans gästeråto eller ej, emedan ban hade gjort till sin ait debitera lika mycket för hvarje Dn, som tog in hos honom, om någon j icke skulle vilja hälla till godo med hvad som erbjöds; och ehuru han gerna kulle hafva velat gratis bestå vår unge rede nöjet af sitt sällskap, hade Carl af M.ntsoreau något i sin min och ljudet af sin röst, som på intet sätt var inbjudande och som äfven snart föranlät värden att lemna honom ostörd. Lugn och stillhet voro dock icke ämnade att komma Cerl af Montsoreau till godo; ty. knappt hade värdshusvärden gått ifrån honom, förrän ljudet ef piporsoch luthor lät höra sig från den andra sidan af byn; och den unge grefven, seende ditåt, upptäckte en trupp af kringstrykande musikanter, hvilka, äfven under denna tid af fejd och allmän osäkerhet, icke ville öfvergifva sitt muntra yrke, utan vandrade i stora hopar från stad till stad, stundorä utsatta för plondring och våldsamheter, stundom ät. ven väl beväpnade och beredda, icke blott alt förevara sig sjelfva, utan äfven må