Aftonbladet – 3 september 1863, sida 3

så får det icke blifva. Jag vill icke göra någonting till hälften och handla endast af rena bevekelsegrunder. Jag säger er att jeg tror, det Maria af Clairvaut vet af min kärlek och besvarar den. Om så är, om. hon älskar mig, om hennes lycka är förenad med min, då skall ingenting på jorden förmå mig att öfvergifva henne. Om jag deremot finner. att jag bedragit mig, att hon ej anar min böjelse och icke kan besvara den, då skall jag fly henne för alltid. Morgondegens uppgående sol skall bevittna min afresa, och jag skall göra allt hvad som står i min förmåga för att bereda framgång ät min broders önskningar. Han skall blifva tvungen att inse, att jag tänkt endast på honom och icke på mig sjelf, oaktadt han förhärdat sitt hjerta emot mig och låtit paesionen förvandla vår moders blod i galla. Låt oss derföre rida på, abbåe, låt oss rida på; mitt beslut är taget. Det är bättre att lära känna eitt öde, ju förr desto hellre. Jag stannar blott en kort stund hos gretven at Morly; jeg lemnar er qvar hos bönom och skyndar åter till Mobteoreau så fort jag kan. Nej, min dyre Carl4, invände abben. Jag vill återvända med er; jag kan icke låta er ensam färdas en så lång väg, plågad af de pinsamma känslor som nu mäste bafva bemäktigat sig er själ. : Nej, nej, afbröt Carl, Sjag vill hellre fara ensam. Jag allena kan bringa denna sak till slut. Och dessutom kunna vi icke begge så hastigt lemna den goda grefven, han är er kusin, likaväl som vår; och då han icke har några endra slägtingar, kunde han kanske vara benägen att göra er till sin arfvinge. Abben vändesig hastigt om, med en orolig och halft förtretsam blick, likasom hade pågot inom honom sagt, att han borde uti sin unge följeslagares min kunna skönja ett hånlöje. Så ver dock ej händelsen. (Forts. följer.)