Aftonbladet – 3 september 1863, sida 2

Jag har tänkt på honom?, svarade han, jag har mycket tänkt på honom; men, bäste vän, jag har också föreställt mig, att oaktadt han kunde hysa en lika hög grad af beurdran för fröken af Clairvaut, han dock icke haft lika stor anledning, lika mycket tillfälle, att jag så må säga, som jag har haft, attblifva intagen af en varnare böjelse för henne. Ödet har velat, att jag skulle vara den, som i främsta rummet kunnat bevisa henne tjenster, ödet har emellan henne och mig vid flera tillfällen knutit sådana band, som icke förefinnas emellan henne och Gaspard.4t tcMen ödett, återtog abben strängt, Char icke derföre velat, att ni skulle i någon mån högre, än er broder, bli förälskad i henne. Tvertom, ödet har velat, att han skulle för henne hysa en djup, stark, ursinnig passion som, med hans häftiga lynne, lätt kan komma att bringa honom till det yttersta. Sådan har ödets vilja varit, Carl af Montsoreau. Låtb icke sjelfviskheten förblinda er. Då ni uppträder för att vinna Maria af Clairvaut, skall ni uti er broder finna en oblidkelig rival : Carl at Montsoreau hade under hela detta tilltal haft sina ögon fästade på marken, och han bibehöll under flera minuter en djup tystnad. Derefter yttrade han, med dämpad rörelse: 4Då ni säger, att min broder är min rival, besinnar ni likväl icke, att jag först älskade henne, att jag först vann hennes gunst, att han sträfvar att rycka henne ifrån mig, och icke jag från honom. Hvarföre skulle då jag frånträda mina anspråk? Snarare bör då han söka öfvervinna sin böjelse, en böjelse som tydligen icke är besvarad. Jag måste fullfölja min föresats. I kärlekssaker ser Gudskelof förstfödslorätten icke den äldre brodern något företräde framför den yngre. tOm edra känslor och tankar äro Bå beskaffade, Carl, fortfor abben i en långsam och högtidlig ton, så förutser jag ingenting