Aftonbladet – 3 september 1863, sida 2

vän, så behöfver jag icke säga er, att om ni vill meddela mig någon varning, enligt hvad edra ord synas innebära, skall jag lyssna dertill med sllt det förtroende jag hyser för er visdom och erfarenhet. Tala. jag ber derom, och tala fritt. Fastän jag icke längre är er myndling till namnet, vill jag gerna fortfara att vara det i verklig. heten. Se så, låt mig nu fullständigt veto, hvad ni har att säga mig.4 cHvad jag har att säga er, min gode Carl4, utlät sig abben, är ingenting annat än detta. Edra tankar äro riktade på fröken af Clairvaut. Ni föreställer er, att ni, genom de tjenster ni varit i tillfälle ot bevisa henne, har lyckats tillvinna er hennes bevågenhet, ja äfven erhållit ett anspråk på hennes hand; ni har tyckt er finna, att hon icke illa upptagit er hylining, utan snarare lemnat er ett visst företräde framför oss andra, och följaktligen, sjelf förälskad i henne, kanske icke utan skäl gjort er förhoppning att kunna vinna hennes genkärlek och slutligen äfven henneg person. Säg mig nu uppriktigt, är icke detta just hvad som nu sysselsätter edra tankar? Är icke detta cen plan ni uppgjort för ert kommande lif? tJo, så är dett, svarade Carl af Montsoreau, jag kan icke neka dertill. Nåväl, fortfor abben, jag vill endast föga uppehålla mig vid de invändningar, hinder och svårigheter, som ni kan vänta er af den stolta Guisiska ättens högmod, af dess egeunyttiga och ärelystna planer, som göra mer än sannolikt, att er kärlek för en af den furstliga familjens medlemmar skall behandlas med förakt och ert giftermålsanbud med hån. Jag lemnar allt detta å sido, för att öfvergå till hvad jag anser vida allvarsammaretill den gräoslösa olycka som sannolikt, ja, nästan uppenbarligen måste blifva en följd af ert frieri. Carl af Montsoreau, bar ni tänkt på er broder? Blodet strömmade upp till Carls ansigte,