Aftonbladet – 3 september 1863, sida 2

bedöma hvad som bör lända till vår egen sällhet och tillfredsställelse. Vi måste alltid vara beredda att uppbära följderna af våra handlingar, de må blifva hvilka som helst. Men om jag måste gifva ett svar, på den fråga ni framställt, så skulle det icke kunna blifva annat än: Nej — jag har icke tagit i beräkning något af det onda, som skulle kunna blifva en följd af mina drömmars förverkligande, och detta emedan jag icke är i stånd att på förhand bestämma hvad det tillkommande kan föra med sig. , Carl talade med någon hetta; ty ungdomens förtröstansfu!la sinne finner alltid någonting bittert i ord, som åsyfta att beskugga förhoppningarnes leende taflor och att genom slutsatser hos oss inplanta hvad vi af erfarenheten redan lärt oss inse, att vår väntan lätt kan bedragas, att våra bästa beräkningar ofta slå illa ut, att allt menskligt är ovisst och ofullkomligt. Abbån fästade på honom en lång uttrycksfull blick och tog derefter å:er till ordet: Jag önskade kunna göra min fråga till er mera bestämd, Carl af Montsoreau, och jag vill försöka det. Har ni besinnat alla de oundvikliga olyckor, som måste blifva en följd af den plan ni hvälfver i ert sinne? cHuru, min bäste abbeX, sade Carl skrattande, det ser ut på er allvarsamma upp: syn, som om ni 1 dag skulle vilja blifva predikant och profet, eftersom ni tror er kunna gissa till mina planer och inse deras följder. tJag tror mig kunna gissa till edra tankar, Carl4, svarade abbeån, och ehuru detta är ett ämne, om hvilket jag ogerna taler, så måste jag dock säga er, hvilka planer ni förehafver. Följderna stå i Guds hand, och i Guds hand allena. Jag vill blott visa er en del af hvad som troligen skulle komma att inträffa. SNäåväls, sade Carl, som började inse att abben talade fullkomligt allvarsamt; om. förbållandet är sådant, min bäste, trogne