Aftonbladet – 2 september 1863, sida 3

Suez-kanalen. Öfver fortgången af detta för verldshan deln så vigtiga företag träffas följande upp lysningar i LOpinione Nationale med siste posten. Hvad man ansåg omöjligt att ens försöka när det föreslogs att genomskära Suez-näset var icke sjelfva föreningen mellan Medel hafvet och Röda hafvet genom en kanal. utan de praktiska svårigheterna vid verk ställigheten. ena sidan hade man ati underhålla en armå af 30,000 arbetare i er sandöken om 14 svenska mils vidd, utar tillgång der till ett grässtrå eller ens er droppa drickbart vatten; å andra sidan må ste man utanför kanalens mynning i Medelhafvet finna en för fartyg tjenlig väg öfver den grunda sandbottnen, som oupphörligt uppgrundas ytterligare af vågsvallet. Vi ekola först taga i betraktande huru man bekämpat den sistnämnda svårigheten, hvilken förklarats vara en omöjlighet af två utmärkta ingeniörer: Lepere, hvars yttrande öfver saken infordrades af Napoleon Bonaparte under fälttåget i Egypten, och Stephenson, den berömde engelska jernvägsbyggaren. Man har i hafvet lagt ut två stenvallar, på lagom afstånd ifrån hvarandra för att emellan sig bilda ett sund, och ur detta sund har man begynt bortskeffa sanden till ett för stora segelfartyg tillräckligt djup, med tillhjelp af 44 muddermaskiner, som förmå bringa ur sundet och kasta öfver vallarpe utanför det 10 millioner kubikmeter sand om året. Omöjligheten är sålunda undanröjd. Svårigheten återstår; men för att öfvervinna den fordras blott tid och penningar, och kanalbolaget förfogar häröfver efter behof. Den andra omöjligheten fick ej förvandlas blott till en svårighet att besegra med tiden; svårigheten måste besegras genast, innan de 30,000 arbetarne kunde tärkas sysselsatta vid kanalen. Den är också nu mera besegrad, lika fintligt som lyckligt. Man började vid sjelfva Nilen; man gräfde derifrån en för pråmar farbar sötvattenskanal ända fram till högsta punkten af den för Suez-kanalen utstakade Ninien. Dermed har man pu icke blott fätt en rik tillgång på friskt vatten, som efter behof ledes ned till begge hafven längsåt kanalen för att släcka arbetarnes törst och vattna öcknens sand för odlingar långsåt kanalbankarne, utan äfven en vattenväg från Egyptens bördigaste trakt till framförande af lifsmedel åt arbetarne, verklyg 0. 8. V. Sötvaltensströmmen följer med arbetarne mot Suez och rinner ditåt i förväg för dem; öknen har börjat lifvas redan; inom tre månader skal beduinen vid Röda hafvets norra strand kunna släcka sin törst i fulla rag med Nilens såsom oförlikneligt prisade vatten, och det dystra och ödsliga Suez skall måhända inom två år vara omgifvet af ett orönskande paradis. Den sålunda med Nilvatten fyllda delen af Suezkanalen beräknas hinna fram till Suez edan i nästa November, och man kan då ifven, ehuru blott med pråmar och grundsående bogseringsångare, färdas denna väg från Medelbafvet till Röda hafvet.