Aftonbladet – 2 september 1863, sida 2

minska den afskräckande kölden i henne: svar och låta sina verkliga känslor litet mers synas, men innan hon hann samla sina tan kar, förekoms hon af Carl, som med en diuj suck yttrade: Hvad min fröken! Ni fanr det vara någonting ganska vanligt, ni fann det helt naturligt att jag ... ack, min Gud! ..4 Här afbröt han sig, då i detsamma hans broder framträdde utur en liten skogsdunge till hvilken de hade närmat sig, och kom emot dem, åtföljd af några jägare. Detlåg ett moln på hans panna, det lyste en eld i hans öga som Carl bemärkte och ganska väl förstod att tyda. Han gick sin broder till mötes med lugn och fast hållning och med en känsla af ajup och bitter sorg, som som han likväl hade nog själsstyrka at dölja inom sitt eget bröst. Gaspard af Montsoreau kunde deremot icke så hastigt dämpa den vrede och harm som kokade inom honom, och han talade i en ton och i ordalag som väl voro egnade att framkalla en tvist emellan bröderna. Hvad vill det säga, Varli? ropade han, Säp du redan återkammen? Hvar är abben? Montsorsau synes för dig halva en större dragningskraft än Morly.t Ja, i sanning, svarade Carl af Montso reau, tmen om äfven icke eå vore, så hade jag ändå skyndat mig tillbaka. Abbån har g lemnat qvar vid Morly Det var ingonting som höjt påkallade hans närvaro. tMen din så mycket mera, fortfor markisen med en ton) hvars antagna uttryck al artighet ilia dolde det hån. 20 lag derun nader var skulle du vara bättre på din plats än såsom riddare åt den älskvärdaste bland damer ?4 ja, du har rält, och jag skattar såsom en stor lycka den hedern alt Jå uppvakta henne, svarade Carl, Beklagligtvis blir den endst af kort varaktighet. Med afseende på åtskilliga omständigheter, llaner jag det oundgängligt af nöden att skyndsamt fara ölver till Logåres. Jag har redan allt för länge uppehållit mig här. Mina under