Aftonbladet – 1 september 1863, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Vid dagens session uti poliskammaren upptogs såsom vanligt tiden hufvudsakligen med förhör rörande slagsmål, hvartill anledningar ofta äro ytterst ringa. Så hade en person vid ponsbackska bärargillet vid namn Östman kommit i slagsmål med en f. d. sjöman E Fåger berg, derför att den förre sagt till den andra: 4Se minsann tror jag inte, att du har en loppa på dig., Ja, det är som jag säger, anmärkte polismästaren, det behöfs icke mer än en loppa för att ni skall börja slåss. Båda parterna begärde att få vittnen hörda, hvarföre målet uppsköts till annan dag. — Sönda seftermiddagen kl. v,4 törnade ångslupen Anna, på väg från Djurgården till staden, ett stycke från Skeppsholmsbron och straxt utmed det bomstängsel, innanför hvilket kronbåtarna ligga, emot ångslupen Jacob, som kom från staden på väg till Grefbron, med den päföljd att fJacob fick ett tycke af bogen instött och fören ett ögonblick dök ned i vattnet, som spolade in i båten. Uppståndelsen hos de ombord varande 14 å 15 passagerarne var ganska stor, men ingen olycka hände dem. Vid i dag hållet polisförhör härom tycktes befälhafvarne vilja tillskrifva hvarandra orsaken till sammanstötningen. Målet remitterades till rådhusrätt. Sluparne tillhöra olika bolag. — En handelsbokhållare vid namn C. W. Lundmark, boende i huset n:r 7 Breda gatan å Djurgården, hade i går till poliskammaren låtit instämma kyparen B. Meijer, boende i huset n:r 1 Allmänna gränden, likaledes å Djurgården, med yrkande om ansvar å Meijer, derföre att denne i går kl. half 4 på morgonen skulle å sistnämnda gata öfverfallit och med en portnyckel eller annat tillhygge slagit Lundmark, så att denne, utom andra märken, erhållit ett par hål i hufvudet. Om förloppet vid slagsmålet uppgaf Lundmark, att han kommit promenerande förbi nåot hus i närheten af Allmänna gränden, då an sett en flicka i ett fönster, hvilken han språkat an. Denna hade slutligen tagit hatten af honom, då i detsamma Meljer kommit uthopande genom fönstret i mycket leger drägt, hvarefter en morgonkonversation herrarne emellan börjat, derunder Meijer, som bröt på tyska, och ej kunde göra sig riktigt törstådd, tagit benen till hjelp för att blifva rätt begriplig. Uppmanad af Lundmarks säliskap att akta sig för dylika tilltag, hade Meijer slutligen retirerat samma väg, som han kommit, men en stund sed: nare hade han, då anständigt klädd, mött Lundmark, som under tiden skKilts från sitt sällskap, och meå något tillhygge tilldelat honom flera slag, deraf två träffat hufvudet med den påföljd, !som förut är nämnd. Lundmark hade nu ropat på hjelp, då en poliskonstapel framkommit. Under tiden hade Meijer krupit upp på ett plank, hvarest han : sökte dölja sig bakom ett träd. Meijer, i går hörd, nekade att ha slagit Lundmark, men medgaf att han konverserat en stund med honom, jalldenstund han ansett Lundmarks fönsterkonI versation med flickan opassande, likasom hans jsätt att gå tillväga, då han på morgonen ville göra henne sin visit. Enligt Meijers utsago, skulle han ingalunda frivilligt hoppat fenom fönstret, ntan hade han blifvit dragen ut derigenom af Lundmark. Målet uppsköts för bevisnings förebringande. — Göteborg den 28 Aug. Efter anmälan att förre handlanden L. Buchholtz och sjökaptenen J. H. Godbersson företagit sig att, utan aflagda kunskapsprof i läkarevetenskapen, begagna för ; botande af allahanda sjukdomar en s. k. LeI benswecker, som är ett med en mängd fina, huden genomträngande nålspetsar försedt instrui ment, hvarjemte ett slags olja af vådlig beskaffenhet påstrykes, derigenom tarliga följder kunna uppstå för de sjuka, voro Buchhholtz och Godbersson i går inkallade i poliskammaren, för att derom höras och efter sig företeende omständigheter ansvara. När målet förekom, infunno sig dock hvarken Buchholtz eller Godbersson, hvadan detta utsattes att åter förekomma den 3 September, dertill båda skulle inställas. Mare angående den bekante äfventyraren Stenfelt-Kivinietty, misstänkt för stöld af 6 stycken matoch 6 stycken tåskedar af silfver från (gästgilvaren J. Jonsson på Åhsbro, förevar i freags ånyo i poliskammaren, då Jonsson var personligen närvarande och Stenfelt-Kivinietty upphemta1 från cellen. Jonsson berättade, att då Stenfelt mellan kl. 1 och 2 natten till den 13 dennes anländt till åhsbro, hade gräl uppstått med skjutsbonden, som fordrade väntpenningar, men i stället trakterades denne med stryk, hvadan Jonsson, som låg till sängs, måste gå upp för att få tyst i huset. Stenfelt hade på begäran fått ett rum för natten, hvilket låg nästintill Jonssons eget och var dörren mellan rummen ej låst under samma tid. I rummet utanför Stenfelts logerade en annan resande. På bordet i Stenfelts rum stod vid dennes ankomst en låda, uti hvilken fanns en vågbalans eller s. k. holländsk vigt. Vid päss kl. .7 påföljande morgon begaf Jonsson sig utåt sina egor och när han återkom om någon stund var Stenfelt likasom den andre resanden, hvilken äfven var en obekant person, afresta Stenfelt hade väl betalt sin räkning, men ej 4 sk., som han lånt af pigan till drickspengar åt skjutsbonden, dock härledde sig detta ån ej af brist på penningar, ty han hade nyss förut vexlat en sedel å 5 rdr. Vid middagstiden befänns, att den holländska vigten i lådan var borta och på aftonen saknades matoch tåskedarne, som förvarats uti en chiffonier i samma rum der Jonsson legat, men hvartill nyckeln fanns tillgänglig, Sednare upptäcktes att en silfverbeslagen sjöskumspipa äfven försvunnit. Med anledning af Stenfelts beteende under natten, äfvensom att vigten fanns vid hans ankomst i det rum, der han logerade, och tillföljd af hans föregärnde lefnadshändelser, som numera äro riksekanta, kunde Jonsson ej misstänka någon annan än honom för stölden, hvadan anmälan derom gjordes hos kronofogden Ringius, som på telegrafväg meddelade poliskammaren hvad som asserat; men då -ej någon af de mistade saerna, som Stenfelt troligen försålt under sin hitresa, funnits hos honom, förklarade Jonsson sig ej yrka hans ställande under åtal vid domstol. Stenfelt förnekade likasom förut att ha tillgripit de nämnda persedlarne, och yrkade ansvar å Jonsson för obestyrkt angifvelse samt olaga häktning. -Poliskammaren beslöt ast, då någon bevisning ej fanns att tillgå mot Stenfelt, denne skulle öfyverlemnas för vidare behandling till konungens befallningsbafvade, och bänvisades Stenfelt i händelse af befogenhet att mot Jonsson vid domstol göra sin talan anhängig. Tolegrafunderrättelser. HAMBURG den 31 Aug. Franska 3-procentsräntan noterades 67: 75 och engelska consols 9874g. Newyork, Guldagiet 2474; kursen på London 137,. Frankfurt den 29 Ang. I går kölles trål 7 .