Aftonbladet – 1 september 1863, sida 2

ning. Dess handlingssätt ignoreras helt och hållet. Hade pressen den frihet, hon nu i landets intresse så öundgängligen behöfver, skulle hon, för att visa, huru folket dömer om statens nuvarånde styresman, nödgas utropa; bort med denna minister! Må man fråga den mest fromma liberale och jemföra hans omdöme med :den mest afgjorda demokräts — angående faran at denna bismarckska politik stämma båda öfverens på hårsmånen. Och trots allt detta skall ministern von Bismarck ännu länge stanna qvar på sin plats. Han har i månsader utgjort konungens dagliga och uteslutande sällskap, hvarigenom han också haft tillräckligt tilltälle att deducera hurn visa hans åtgärder äro, huru mycket de liberala ministrarne skadat den preussiska staten, samt att Preussen i alla fall står långt framom Österrike, emedan sistnämnde land ännu i dag drages med dena liberala feber som Preussen redan för: länge seden afskuddat sig. De sporadiskza försöken satt i den polska frågan göra sig qvitt Rysslands besvärliga vänskap och något närma sig vestmakterna har man redan för länsesedan afstått ifrån. Vårt junkerparti, som sätter stort värde på Murawiew, kan ej vilja gå in på en samverkan med Frankrike och England, och dess vilja är det som fäller utslaget. Regeringen är inom sig ense om, att den nuvarande representantkammaren måste upplösas, och åsigterna inom våra regeringskretsar vackla ännu blott i fråga om, när rätta tidpunkten skall vara inne för detta vågade steg. Nu vill det äfven synas, som om konungen ej gått in på alt oktrojera en vallag; valen måste således försiggå på det gamla sättet, och då undra alla naturligtvis på, hvad regeringens afsigt är med representantkammarens upplösning. Någon medgörlig kammare kan sanuolikt ej erhållas, äfven om man medelst aldrig så många åtgärder söker inverka på valmännen. Men, såsom det vill synas, söker ministåren blott