Aftonbladet – 31 augusti 1863, sida 2

vid hans sida, yttande: Kan icke detta kalla någon hit till vår hjelp? Skyndsamt ville Carl etterkomma hennes önskan, men innan han hunnit sätta hornet tilllmunnen, hördes ljudet af enfgalopperande häst från samma väg på hvilken de bade kommit till floden, och strax derefter framkom ur skogen den hederlige jägaren Gondrin med icke ringa oro och bekymmer, målade i sitt ärliga och vederbitna ansigte. Hans urge herre, som uppeböll Maria af Clairvaut, hvilande till hälften på marken, till hälften i hans famn, och grefvens häst, so.w betade vid sranden lielt nära derintill, ådrogo sig genast hans uppmärksamhet. Han red fram till stället med ilande brådska, och då han genast, vtan någon förklaring, kunde inse hvad som här förefallit, erbjöd han sig att lemna allt det bistånd som stod i hans förmåga. Han kastade af sig sin kappa och jagtrock och insvepte deruti den unga flickans späda lemmer, under det att följande ord vexlades emellan honom och hans herre: Bourgeios koja ligger här helt nära, nådig herre; skola vi icke töra henne dit?4 — Ar den närmare, än Henriots?4 —— Ja, visst en fjerdedeis milt, — Fort då till Bourgeios. Den unge ädlingen ville icke tillåta skogsmannen att hjelpa till med Marias förflytt-. ning, utan lyftade henne i sina armar och bar henne in i skogen, blickande då och då i hennes öga, liksom för ett säga henne, huru ljuft och angenämt detta bestyr var för honom. Gondrin följde, ledande hästarne; och då han kom något närmare, frågade han med låg röst: Men hvor är klipparen, nådig herre? : Drunknad, förmodligen, svarade Carl af Muntsoreau, hvilket icke är någon skada, efter det sätt hvarpå han har betett sig i dag.? Man upphann snart kojan, hvarest Maria af Clairvaut erhöll all den omvårdnad som I var nödig för att stärka hennes förminskade