Under tiden hade det blifvit vackrare vä der; kölden hade gifvit sig och några sol. skensdagar, sådana som pläga upplifva slu. tet af Februari månad, hade inträffat; trakten rundtomkring var åter fullkomligt lugn. och Maria af Clairvaut hade gerna sam. tyckt att dagligen företaga en ridt eller spatserfärd utom slott:t, helst hon derunder, beledsagad af markisinnan och sina tjena rinnor, faon sig mindre tvungen i Gasjards af Montisoreau sällskap än inne i rummen, der hon hade svårare att undvika hans enträgenhet. Vid ett af dessa tillföllen, då morgonen var särdeles vacker och dagen lofvade blifva klar och varm, hade men komrnit öfverens att meduaga falkar, helst dessa icke på lång tid fått sträcka på sina vingar och flera hägrar hade låtit höra af sig vid floden sedan tövädrets början. En eller två timmar före den för jagten bestämda tiden bade till slottet blifvit inkterättadt, hvad likväl sedermera visade sig vara en dikt, att en af de mindre betydande länsherrarne i grannskapet hade gältt öfver till konusgen af Navarra. Gaspard af Monteorcau grep begärligt efter denna förevändniog, för att förmå sin broder att tåga ut och undersöka förbållandet; men denna gång vägrade Carl att efterkomma en sådan önskan, och hans ton var så allvarsam och bestämd, att Gaspard afstod från att vidare derom orda. Gaspard intogs emellertid af missnöje, som han icke heller bemödade sig att dölja, utan snarare sökte göra tydligt derigenom att han, cå han fann Carl rida helt nära intill Maria af Clairvaut, höll sig med konstlad likgiltighet på ett visst afstånd ifrån dem, sysselsatt med att anordna jagten, och gifvanvde luft åt sin otålighet i stränga och