ken till civildepartementet ingifvit den ifrågavnrande handlingen, med påståenden, att ansökningen, hvarå sanktionen följt, måtte förklaras ogiltig, på det att hr Hjerpe skulle komma i tillfälle på vederbörlig ort söka upphäfvande af förenämnde honom till förfång upprättade bolagsreglorX, förbehållande han sig att under målets handläggning få framställa de ansvarsyrkanden, hvartill omständigheterna kunna föranleda. Efter tagen del af stämningens innehåll, anmärkte rättens ordförande rådman Öhnell, det oformliga i dess ordalydelse samt gjorde hr Hjerpe uppmärksam på, att det alldeles icke tillhörde rådhusrätten att upphäfva eller förklara något ogiltigt, som K. Majt beslutat, utan kunde rätten endast taga befattning med hr Hjerpes påståenden, så vidt dessa angingö den angilna förfalskningen. Att förklara ansökningen ogiltig, var något som icke tillkom rätten. Sedan hr Hjerpe tyckts fatta meningen härmed samt med: gifvit att detta yrkande tillkommit af missförstånd, uppmanades hr Sundstedt att andraga hvad han hade att genmäla å stämningen, då han ingaf följande handlingar: 1:0 Det emellan hr Hjerpe och bolagsmännen under den 20 Jan. 1863 upprättade kontrakt, som upplästes. Då kännedom om dess betingelser äro af vigt för att kunna bedöma hr Hjerpes ställning till bolaget och vice versa, meddela vi det hufvudsakliga deraf. Kontraktet innehåller, att sedan hr Hjerpe med herrar W. Holmgren, P. Möller och A. W. Sundstedt träffat öfverenskommelse att ett bolag för tillgodogörande af de honom beviljade patenter skulle bildas, så öfverlät han på bolaget berörda patenter med all den rätt som deraf följer, mot vilior att e hålla fjordedelen af bolagets nettoarunce iafbetalning, hvarå han månatligen skulle ega att i förskott uppbära 150 rår rmt, eller 1800 rdr rmt om året, utan afseende på om hans andel i netto behållningen uppgår till denna samma eller icke. Dessutom förbehaller han sig fri bostad, minst 3 rum och kök, samt fri vedbrand. Mot åtnjutande af nämnde förmåner förbinder han sig deremot att i enlighet med bolagets beslut sköta det tekniska i fabriken, hafva uppsigt öfver fabrikationen och beflita sig om fabrikatets högsta fulländning m. m. Slutligen innehåller kontraktet, att om någon tvist uppstår om dess tydning, skall denna hänskjutas till kompromissarier, som väljäs på föreskrifvet sätt. 2:0 En kompromissariernas skiljedom af den 31 Juli detta år uti uppkommen tvist mellan hr Hjerpe å ena samt grosshandlarne Sundstedt och John Sandblad, i egenskap af styrelse för bolaget, å den andra. Nämnde kompromissdom blef icke uppläst; men då vi äfven anse densamma af vigt för rättegängens bedömande, hafva vi förskaflat oss del deraf. Af de mellan parterna inför kompromissarierna vexlade skrifter inhämtas, att hr Hjerpe tökt tillvälla sig en nästan oinskränkt makt öfver fabrikens verkmästare och arbetare, att han ensam ansett sig berättigad att gifva föreskrifter om fabrikationen och öfriga förhållanden, som rörde fabriken, samt ensamt böra ställa sig bolagets beslut till efterrättelse, men alldeles icke den af bolaget utsedda siwrelsens, från hvilken han bjudit till att emancipera sig i alla möjliga fall. j Till stöd för sina anspråk har han åberopat ofvannämnde kontrakt. Häremot har styrelsen, med stöl af bolagsreglornas 11 S, opponerat sig, och hafva kompromissarierna utan undantag tillbakavisat alla hr Hjerpes anspråk, hufvudsakligen på den grund, att då hr Hjerpes verksamhet inom fabriken, enligt kontraktet melian honom och bolaget, är begränsadt af botagets beslut, och styrelsen enligt bolagsreglorna, hvilka hr Hjerpe förbundit sig a sig till efterrättelse, är berättigad att utan särskildt kppdrag handhafva bolagets alla angelägenheter och bevaka dess intressen, så ansågo också kompromissatierna styrelsen vara oförhindrad, att i den mån densamma funne bolagets fördel sådant kräfra, nekröänka hr Hjerpes verksamhet inom fabriken, likasom i allt, som till sjelfva fabrikationen hörde. Upplysningsvis kan äfven omnämnas, att styrelsen i sina till kompromissarierna ingifna skrifter förklarat, att hr Hjerpe genast i början visade ig mindre duglig att sköta folket och fabrikationen, så att, enligt hans eget förslag, en verk: mästare från Björneborgsfabriken mot hög aflöning måste hitförskrifvas och antagas, i betraktande af hvilket förhållande styrelsen ansett att hr Hjerpe bort finna sig mer än belåten med de ganska betydande fördelar han bLetingnt sig, så mycket hellre, som han icke insatt något kapital i bolagets rörelse, eller hade något särdeles ansträngände göra i och för bolagets räkning. 3:0. Ett skriftligt svaromål å stämningen, som upplästes. Deraf resumera vi i största korthet det hufvudsakliga innehållet, som nu, efter den redogörelse vi lemnat för de förenämnda handlingarne rörande målet, lättare torde fattas. Deri bestred hr Sundstedt att kontraktet mellan boleget och hr Hjerpe innebölle något sådant vilkor, som hr Hjerpe i stätnäihgen tppgifvit, eller ätt bolagsreglornas upprättande skulle ske efter öfverenskommelse med honom. Något sådant förbehåll funnes alldeles icke i kontraktet intaget, utan hade Hjerpe genom detta, sedan han med hr Sundstedt och de förenämnde perBoterna träffat öfrerenskommelse om ett bolags bildande, i ändamål att tillgodogöra hans patetter, öfverlåtit patenträtten på det blifvande bolaget, med förbindelse att ställa sig de af detsamma upprättade bolagsreglor till efterrättelse. Hvad anginge kärandens föreburna okunnighet om nämnda reglementes innehåll, så visste hr Hjer e nogsemt, Att riksdagsfullmäktigen från Göteborg, rådmanhen Björck, på bolagsmännens gemensamma begäran upprättat reglementeförslaget, sådant det under den 6 Februari blifvit i nåder gilladt, och vore förebärandet om bristande kännedom om dess innehåll så mycket mindre sannt, som detta förslag af hr Hjerpe I godkändes och han kände alla till affären hörande förhållanden långt förrän han öfverlät sin patensrätt på bolaget, hvilket först skedde den 28 påföljande April. Hr Hjerpes ihisshöje med bolagsreglorna hade först intrkdt sedan kompromissariernas utlåtande utfallit så ofördelaktigt för hans anspråk, hvilka till och med at den utaf honom sjelf utsedda kompromissarien, en filjnänt ktad, man, vblifvit helt och hållet tillbaokavisade. Hr Hjerpes fu vidtagna dvgara till skref hr Sundstedt hat och illvilja mot honom personligen, omnämnande hurusom hr Hjerpe lagt an på hans kassa, fordrat 20,000 rdr för nedläggande af sin talan, hotat att sätta hr Sundstedt på fästning 0. s. v. Besynnerlig fann hr Sundstedt den omständigheten, att hr Hjerpe alls icke vidrört den nu framdåragna förmenta förfalskningen, då kompromissarierna voro tillsammans, utan först sedan alla andra försök att tndandraga sig styrelsehs beslut misslyckats i följd af den förargliga 11 i reglembhitet, söm inskränkte hans makt. Med denna förhölle det sig så, att den stode i reglementet intagen till åtlydnad af kongl. förordningen af den 6 Okt. 1818, angående aktiebolags bildande, hvari föreskrifves att en styrelse måste finnas, något som bolagsmännen således ej rådde för. Att hr , Hjerpe icke biilvit medintressent härrörde af den omständigheten, att han saknat medel att taga aktier. Bolagsreglorna Yoro alltså icke hans, utan bolagets egendom, och hade det varit likgiltigt för vinnande af sanktionen, då hr Hjerpe je var medintressent, om hans namn stått på ansökningen till K. M:t eller icke. Att hans namn blifvit tecknadt derå, hade skett i välvillig afsigt och ej för att skada hans intresse. Man hade derigerom velat fortfarande hålla honom öppet att blifva medintressent, ett förhållande, som bort lönas med tacksamhet, i stället I för illvilja. Hvad namnteckningen anginge, så lalekning al hans namn satunda UvuUlvIitL begallgen, kallelse och stämhing å hr Sundstedt, hvilEEE me — —— RR MM — NVW-—-——? -—-X -.L---——— 2QQCE22EGE2Em— 222 2 — ritLrLiloww vm Ovee nonunu— — ——