Aftonbladet – 28 augusti 1863, sida 1

ändring i den närvarande styrelsen. Kommer konungen verkligen någon gång uti en sundare luft och fär en renare omgitning, sä paralyseres dock genast verk arne deraf genom ministerpresideoten, n kronp nsens sammankomst med konungen har naturligtvis under sådana förhållanden blifvit utan allt helsosamt result Under den förflutna veckan hafva här på en dag alla tidningarne blitvit konfiskerade af polisen, i anseende till aftryckandet af polska nationalregeringens bekanta pro mation. Det ofliciösa bladet beklagar n att oppositionen äiven begagnat denna åtgärd till ett anfall mot det bismarckska systemet, och anmärker, att denua beslagsåtgärd skett på föranledande af allmänna åk slagaren, som är oberoende af t, samt uppträder kelt och hållet efter eget godtfinnande och minst läter leda sig af politiska motiver. Det bismarckska bladet slutar med att beklaga, att oppositionen nu äfven vet att smida vapen mot regeringen af lagskipningens oberoende. Det officiösa bladet räkper uppenbart derpå. att den utländska pres: sen, för hvilken dit hufvudsakligen bestämt sin notis, ej är förtrogen med vår lagskipning. FEljest skulle det ju vara en förvånande djerfbet, att tala om vår åklagaremakts obercende. Allmänna åklagarne äro hos oss justitieministerns underdånige tjenare och hafva vid alla tillfällen åliggandet, att obetinzadt följa sin chefs anvisningar. Dessutom kunna de hvarje ögonblick, utan att något skäl behöfver uppgifves, afsättas från sin post. Uti ministeriella kretsar är mau fortfarande alldeles utom sig af harm öfver Ö rikes handlingssätt, och kan ej nog ang furstekongressen i Frankfurt, Hvarje polemikens medel anses tillständigt, till och med slagelsen mot wienerkabinettet, att det a egennyltiga afsigter skall förråda Tyskland åt Frankrike. Åfven om man känner sig lifligt manad att uppträda mot Österrike, så skulle man dock ej derat se sig föranlåten att sympatisera med vår regerings stämning. Hela verlden må göra österrikarne den ena eller den andra förebråelsen — vår regering har dock sannerligen ingen rätt att beklaga sig. Ty endast och allenast hon har bragt sakerna i det närvaronde, för oss eå beklagansvärda, men för Österrike så gynsamma läget. Då hon sjelf öfverallt, af trångbröstade partiåsigter skadat, icke blott de preussiska, utan äfven de tyska intressena, tager det sig nu s Hsoret ut att böra henne söka göra andra regeri i Oförmögen att någouslädes förbästra. och likväl för egoistisk att rymma fältet åt någon annan, saknar hon hvarje berättigande, både alt berömma och klyndra. Det pre folket iakttager för närvarande, i fråga om furstedagen, ännu en reserverad hållni Om det skulle finna sig föravlåtet alt klara sig emot densamosa, så skall en dylik tendens hos dess regering på denna bana snarare hämma än befordra: folkets sträfvande. Så onaturliga hafva förhållandena blifvit hos oss under denna kostsamma styrelse, och så föga her folket gemensamt med regeringen, att det äfven genom den konsiderationslösaste behandling, som kunde komma att vederlaras regeringen, sjelf icke skulle känna sig såradt deraf. Kronprinsens resa till Gastein hade, såsom man nu erfar, icke den djupt ingripande politiska betydelse? som man tillade densamma från officiöst håll. Man tror här, att Bismarck varit böjd för denna resa. Han har Önskat få tillfälle att åter närma sig kronprinsen ovh söka vinna honom för sit system. Man kan ju också icke rätt veta — tänker Bismarck — huru sakerra komma att gestalta sig, och bättre är att genom allabanda försäkringar om öfverensstämmelse i grundsatser förvissa sig om portföljen för framtiden, än att ministerhervrligheten plöts ligt tager en äuda. För öfrigt kommer ju äfven drottning Victoria till Rosznau, och kronprinsen torde då alltid komma att utgöra hennes sällskap. Dervid fä:les väl månget ord rörande denna märkvärdiga bismarckska politik, och trovföljeren får vinkar om alt taga sig till vara för ministrar sådana som den nuvarande. Kortligen, Bismarck hade tusenfal anledning att något närma sig kronprinsen. Man tror dock ej bär, att den sistnämnde uppgifvit sin hittills iskttegna oppositionella hållning mot den nuvargnde regimen. Uti den fullkomligt riktiga öfvertygelsen, alt ministeren, i fråga om furstedagen, blow kommer att bereda oss de mest cklatanta vederlag, har man uti liberala kretsar hyst den tanken, huruvida det icie vore önekvärdt att uti en adress till konungen ännu en gåog pilva uttryck åt farbågorna och bedja om iogenting mindre än landidagens skyndsamma inkallande, Eburu mycket man än är böjd för landtdagen isynnerhet lör representantkammarens 1ö ttände i verkfaraliet, så anse dock icke många för rådligt, att man på nytt blottstälier sig för faran, at adressen tvärt blir tillbakavisad. Konungen har på sednaste tiden ej mottagit någon adress, som blifvit från liberala sidan öfverlemnad till honom, och skulle han väl vara gynsammare stämd mot den uu tillämnade? Bismarck, som alltid är hes konungen och leder alla hans beslut, skulle icke ens låta adressen komma för konungens ögon. Ätlven återstår att öf erväga, att landtdagens inkallande gagnar till intet, om ej tillika kallelseordern förkunnar ministerens endtledigande. Ty för hela den fara, hvaruti Preussen råkat, för all den förlust af ära, inflytande och värdighet, som det lidit, bär uteslutande den nuvarande rege:Ombyte af personer och lem måste således Töregå hyarje vidare bön och förhandling. a Den på telegrafisk väg förut omtalade ari tikeln i I Europe, innehållande upplysningar rörande Dapmarks svar till tyska förbundet och utsigterna för en exekution, föreligger nu in extenso. Vi meddela derur följande: ?På tyska förbundets uppmaning att annallera de sednaste kungörelserna rörande Holsteins förhållande till monarkiens öfriga delar svarar danska regeringen att den: icke Lo 4