Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 3

namn Westerlund, hvilken, då han greps och togs i förvar af polisen, icke allenast uppgifvit orätt namn utan äfven bostad. — Söndagen den 16 dennes, mellan klockan 9—10 på aftonen, anträffades å Djurgården en mansperson, som kom raglande vägen framåt från Friesens park till Bellmans byst, beledsagad af en folkhop. Utur ett sår i hufvudet strömmade blodet utför den drucknes kläder. Han uppförde sig vildsinnt och oregerligt samt nekade att mottaga den hjelp, som erbjöds hoeom. En poliskommissarie, som ankom ti!l stället, lyckades slutligen efter mycket motstånd få honom att stiga upp i en droska, hvarefter karlen kördes till närmaste fältskärsstuga. Fan beI fann sig likväl i en så oredig sinnesförtattning, att han ej kunde lemna minsta redogörelse öfver hvad som passerat, eller huru han bekommit det blödande såret. Den enda ppplysning han kunde meddela var, att han hette Blomsterberg och bodde i huset n:r 23 Stadsträdgårdsgatan. föltskärsstugan förklarades såret vara af svårare beskaffenhet, hvarföre karlen genast fraktades till lasarettet, der han kort efter afled i följd af sitt sår. Polisundersökning lärer föres komma i morgon. — Ofta förekommer, att lärlingar af sina mästare kallas till poliskammaren och blifva plikt fällda derför att de försumma arbetet. Ett dylikt mål förevar i förrgår. Smedsmästaren Dahlqvist, boende i huset n:o 7 Gref Thuregatan, hade låtit inkalla lärlingarne Fredrik Lindström och Axel Robert Hedman, hvilkaji måndagsjvägrat arbeta på eftermiddagen och gått sin väg. De förständigades återvända i arbetet och fingo hvar. dera plikta 3 rdr. Såsom ursäkt uppgåfvo de att mästaren skulle bedt dem dra åt h—e under det de åto middag, hvarjemte de klagade öfver att de en lång tid fått ligga på en vind, i saknad af nödiga sängkläder. Mästaren tillsa. des att tillse att de erhöllo hvad dem tillkom, och skulle lärlingarne särskildt göra anmälan till poliskammaren, om de hade anledning till klagan mot mästaren. — En qvinsperson vid namn Elisabeth Larsson, boende i huset n:o 3 5 Lilla Badstugatan och hustru till samma Larsson, hvilken blifvit häktad och för närvarande undergår ransakning vid rådhusrätten, anklagad för att hafva sålt medikamenter i ändamål att fördrifva foster, vari förrgår kallad till inställelse i poliskammaren, på angilvelse att qvacksalfva med syfilitiska patienter. En sjöman, å hvilken honl sednast experimenterat, med den påföljd att hans sjukdom 1 hög grad förvärrats, har angifvit henne. Hustru Larsson nekade; målet uppsköts för bevisnings åstadkommande. — I medlet af sistlidne Juli månad blef, på sätt då nämndes, en qvinna vid namn Christina Andersson häktad, derföre att hon sökt undanrödja ett foster, so n hon framfödt under bron vid Skanstull. Andersson, som sedan dess varit sjuk och vårdats i häktets sjukrum, men nu blifvit återställ till helsan, undergick för några dagar sedan förhör i poliskammaren, dervid hon erkände sitt brott. Om de närmare omständigheterna vid brottets begående berättade hon, att hon, som är 27.år gammal och född i Folkärna socken af Stora Kopparbergs län, vid pingsttiden i år hitkommit från By socken i nämnde län. Hon hade erhållit trägårdsarbete på söder. I November fatnad sistl. år kände hon sig hafvande,, men dolde alltjemt detta sitt tillstånd, tills hon natfen mellan 12 och 13 Juli i år, då hon tidigt på morgonen kände sig skola föda, nedgick under bron vid Skanstull, der hon blef förlöst från fostret, som hon nedlade i vassen vid stranden af Hammarby sjö. Härefter begaf hon sig in i den närbelägna skogen, hvarest hon sednare på dagen anhölls af traktens fjerdingsman. Andersson ville ej vidgå, att hon förut umgåtts med tanken att taga fostret af daga, liksom hon påstod sig ha saknat medvetande om, att det vid födseln varit vid lif. Andre stadsläkaren Blachet har emellertid efter å det döda fostret verkställd obduktion afgifvit det utlåtande: att fostret varit fullgånget, lefvande framfödt och andats, men-dött till följd af qväfning. Andersson qvarsitter i häkte för vidare ransakning, — Göteborg den 21 Aug. Finska undersåten Kivinicki, hvilken i förgår afton häktades på en restauration här i staden, var i går inställd till förhör i poliskammaren. Häktningen företogs på grund af ett telegram från kronofogden Rinfa i Warberg, enligt hvilket Kivinicki ansågs rån gästgifvaren i Åhsbro, 6 fjerdingsväg hitom Warberg, der han tillbragt natten, hafva tillripit 6 stycken matskedar och 6 stycken tåskear, allt af silfver. Skedarne hade saknats omedelbart efter det Kivinicki lemnat gästgifvaregården. Kivinicki eller Stenfelt, som hans finska namn i svensk öfversättning lärer betyda, har under dessa benämningar och med en hel hop olika titlar, såväl i år som föregående året, flackat omkring nästan hela Skandinavien och un: der olika pretezter beskattat godtrogenheten och medlidandet. Största vexeln har han dock dråfr på de svenska sympatierna för Finland, i det an utgifvit sig för en finsk studerande, den der för sin patriotism och sin fria tunga varit förföljd af ryska regeringen och ansett rådligast att taga sin tillflykt till det gamla brödralandet, Kivinicki-Stenfelt, som vid sitt besök i Sverge förra året äfven gästade Göteborg, förständigades då af härvarande poliskammare att lemna säväl staden som landet, hvarefter han, efter hvad det innehafda prestbetyget utvisar, begifvit sig till hemlandet. Betyget är utfärdadt uti Kuopio i Januari månad detta år, och deruti uppgifves att Kivinicki är född år 1836 sam; i elsingfors genomgått examen för inträde i kameralverken. Såsom ett exempel på-åen stränga kontroll, under hvilken ryska regeringen håller den enskilde, kan anföras, att 4 prestbetyget, som för öfrigt är oklanderligt, finnas upptagna 2 fylleriförseelser. Kivinicki begaf sig i början af året åter till Sverge, der han besökt flera städer, sednast Warberg, i hvilken stad han för sin helsas vårdande någon tid uppehållit sig. Att det ej är första gången han uppträder i Sverges tidningar, syntes af ett nummer i Christianstadsbladet, deri en från en i Kalmar utkommande tidning reproducerad uppsats visade hans u Pr trädande i denna sednare stad. Han hade der, för polisbetjenings öfverfallande, af rådhusrätten dömts till3 månaders straffarbete, hvilket han äfven undergäått. Detta tryckta rekommendationsbref innehade han märkvärdigt nog vid häktningen bland sina öfriga papper. Från Warberg hade Kivinicki begifvit sig hit och i anseende till en brolagning mästetaga vägen öfver den på Boråsvägen liggande Åhsbro gästgilvaregård, dit han anlände omkring klockan 3 e. m., tog sig ett rum, beläget innanför en af en annan resande upptagen kammare, och lemnade stället klockan 6 följahde morgon. Derefter hade han besökt Kongsbacka, derifrån han ännu hade på sig en ganska frikostigt påtecknad tiggarlista, vidare till Särö och derifrån pr ångbåt i måndags hit. Härifrån hade han ämnat sig till Borås, der en bekant från Warbergssejouren lofvat skaffa honom någon slags sysselsättning. Denna plan måste nu tillsvidare uppskjutas. Kivinicki, hvars berättelse på ofvanstående sätt är återgifven, förnekade vid förhöret all kännedom om de bortkomna skedarne och sade sig ej begripa huru man mot honom kunnat framkasta en sä graverande beskyllning. Han önskade få höra den person, som i Ähsbro tillbringat natten i yttre rummet, och begärde att L protokollet få inrymdt, det han yrkade ansvar mot angifvarne i saken. För inkallande af målsegare och vittnen anstår målet till dew 28 dennes och Kivinickiinförpassades till cellfängelset LANDSORTS-NYHETER