Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 2

FEMTE KAPITLET. Nutidens lyx har måhända uti ingenting gått så långt, som i blomsterkulturen, och icke heller mer påtagligt medfört sin vanliga inverkan att förstöra den naturliga goda smaken, än just uti behandlingen at desså Jordens vackraste skapelser. Himlen förbjude, att vi skulle förlora några af dessa praktfulla och dyrbara varieteter, som -sednare tidens konst förstått frambringa; ty sedan vi en gäng fått dem, skulle vi icke kunna undvara dem utan afsaknad, och kanske vi uti deras mångfald finna den bästa ersättningen för hvad som saknas i naturen. Otvifvelaktigt är det emellertid, att vi nu svårligen linna samma friska nöje och njutning uti våra med tusentals olika arter uppfyllda trädgårdar, som men erfor förr i verlden, då ännu endast jordens naturliga alster uppdrogos och odlades. På dena tid, hvarom vi tala, bade man i Frankrike helt nyligen börjat att egna nås gon omsorg åt trädgårdsskötseln; doch du Bellay, biskop i Mons, hade varit den förste som företog sig att från aflägsna trakterin.. föra en mångfald af växter, hvilka ansågos: kunna trifvas i sitt nya klimat. Ettafkontens första bemödanden blef att förskaffa: sig en mängd af dessa plantor, som, fastän: icke, enligt hvad man i allmänhet trodde,. blomstrade hela året om, dock under vintern: bibehöllo sima blad och sin färg, betäckande: ie frusaa lemmarne med vårens gröna drägt.. Ibland de försök, som dernäst egde rumy var äfven att frambringa blommor och frukter som kunde lefva under den årstid, då en karg natur eljest förnekar oss en sådan njutning; och några små underverk af detta slag, som det ena efter det andra lyekligen uttordes, väckte en högre grad af beundran och förnöjelse, än hvarom vi. kunna göra 033 ett begrepp, sedan numera slika ting: höra till ordningen för dagen. (Forts.)