Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 2

egde rum lika väl i slottstornen som irustkammaren och på vallarne, dit baronessan, åtföljd of tvenne tjenarinnor, beledsagade Maria ef Clairvaut, hade abben, enligt hvad vi redan anmärkt, synts vara lifvad af in tresse; men man såg stund efter annan hans ögon riktade på den unga frökens smärta och behagfulla gestalt eller med ett forskände uttryck spejande i hennes täcka ansigte, som, strålande af nöje och glädje, lifligt värde sig från den ena brodren till den andra, allt efter som samtalet omvex lande underhölls. I uttrycket af hans ögon, fina, skarpa och talande som de voro, fanns dock något som icke kunde kallas vackert; det var visserligen beundran, men en beundran, blandad med, eller rättare uppväckt af känslor, föga anstående en helig andans man. Det var mera det slags beundran, som den sinlige åskådaren egnar en vacker dansös på teateru, än den, som skönhet och oskuld uppväcka hos ädla och rena själar. Huru härmed ock må vara, hade baronessan, ty hon ver qvinna och dertill franska, icke kunnat undgå att märka, det hon icke hade just sina egna behag att tacka för den uppmärksamhet abben egnade henne; men som hon till hvad pris som helst ville avarhälla honom hos gig och var mindre nogräknad om de medel hon begagnade för ilt ändamäåls vinnande, så gjorde hon Maria Clairvaut, hennes skönhet och goda egenskaper till ett at de förnämsta samtalsämnena med en peson, som hon fann relan förut till hög grad integen i samma öremål, Man må fråga, hvilka känslor abbön af 30isguerin verkligen hyste? Det blir tid ut närmare redogöra derför längre fram; y om äfven någon ovanlig lidelse hade vaknat i hans bröst, så var den ännu att ikna vid ett frö, som icke hunnit gå i brodd ch svårligen kunde upptäckas vid den no saste granskning. Sannt är, att han satt ippe om natten mer än två timmar sedan!