Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 2

gon skottglugg ut på ett sceneri, lika glän. sande som sällsamt i högsta grad. Der lätta dimma som, enligt hvad vi berättat den förra dagen betäckte den lägre deler af trakten, hade under natten blifvit skicg rad genom den skarpa kölden, men stället slagit ned på de nakna träden: grenar och stammar, hvilka nu lik diamanter glittrade i den klara solen: strålar. Slottets läge, enligt hvad bruket vid denn: tid var, på en at de högsta punkterna hela trakten, gjorde, att man redan frår önsterna hade en vidsträckt utsigt åt all: sidor; men från tinnarne af det höga tor net, cer Maria af Clairvaut nu befann sig visade sig för hennes öga en tafla at flere mils utsträckning. Hela nejden glänste klar och fri i eolskenet, omvexlande m d sko. gar och slätter, höjder och dalar, alltsam. mans betäckt af en glittrande rimfrost, hvars skimmer endast här och der afbröts al skuggnivgen i de fördjupningar, dit solens snedt fallande strålar icke kunde framtränga, och sluthgen på långt af. ständ öfvergick i den dunkelblå färg, som, der skog och fält smälte tillsammans, antydde en bergstrakt, hvaraf usigten stänge3. Uti delta allt, ehuru något enformigt, var mycket att beundra; och Muoria och hennes följeslagare hunde icke undgå att emellanåt göra hvarandra redo för det intryck de häraf erforo. Det måste anmärkas, att Carl af Montsoreau under deras vandring icke ett ögonblick vek från hennes sida; och att, oaktadt hans broder likaledes följde henne nära, det företrädesvis var till den förre som hon vände sig, antiogen för att lyssna tiil hans ord, eller för att sjelf framställa någon anmärkning öfver utsigten. Hvad som är visst er, att hon under hela dagers lopp egnade honom mycket af sin uppmärksamhet, kanske i hög re grad än hans broder ens fann billigt; och i fall Maria, efter att hatva om afto