Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 2

snabba farten genom lummiga skogar och öfver vidsträckta slätter, bornets och hundarnes musik och det genljudande echo, de många anordningarne, sjeltva triden och den dervid ofta förknippade fara, med ett ord, allt som uppdrager den väsendtligaste skilnaden emellan den stållige jägaren och en vanlig slagtare. Maria af Clairvaut var mindre innesluten i sin enslighet den andra dagen än den första; och den förflöt, enligt hvad vi redan berättat, under mycken sång och samspråk, så angenämt som möjligt, utom det att åtskilliga andra små bestyr och inträffade händelser bidrogo att gifva ytterligare omvexling åt tidsfördrifven. Underrättelse om väpnade skaror, som blifvit sedda på kort afstånd derifrån, inlupo till slottet redan på morgonen, ech flera beridna män utsändes för att förvissa sig om saken. Förberedelser af alla slag gjordes till ett teppert och krafligt försvar, i händelse ett nytt fiendtligt anfall skulle komma i fråga. Rustkammeren genomsöktes, och under det att der framtogos åtskilliga vapen till landtfolkets begagnande, såsom pikar, yxor och musköter, bade Carl af Montsoreau tillfälle att för Maria af Clairvaut förevisa åtskilliga gamla reliker från fordna tider, hvilka till en del bade sina särskilda legender, en korsfarares bjelm och harnesk, rustningen efter en på det blodiga slagfältet vid Poitiers stupad ättefader, eiler ännu aflägsnare tider, ett par ofantliga stridshanskar, som tillhört en af Hugo Capets följeslagare, eller det väldiga svärdet och stridsluren efter en kämpe från Carl den stores tid. Snart kom det raska landtfolket för att bidraga till slottets försvar, en del genom sin länspligt förbundne till krigstjenst, men andra äter, som alldeles frivilligt infanno sig på stormklockans kallelse; och då fäst ningsverken sedermera besågos och undersöktes, följde Maria af Clairvaut de unge slottsherrarne bland vallar och torn, blickande red från bröstvärnen eller genom nå