Aftonbladet – 26 augusti 1863, sida 3

statsbidrag aflöna sina skollärare; ty dessa fö samlingar skulle icke få någon del af det ifr gavarande anslaget, utan endast de hvilka hi tills visat sig mindre ifra för folkskolan. Unde diskussionens lopp inlemnade Bjerkander ett fon muleradt förslag till ändring af momentet, i de syftning att äfven de församlingar som nu redai utan statsbidrag aflöna sina skollärare med det momentet stadgade minimibelopp måtte blifvi delaktiga af ifrågavarande anslag. I denna sig förenade sig Uhr, Per Nilsson från Kristianstad län, Hedström och Paul Anderss on. C. A. Larsson visade genom en uppgjord kal kyl att det ej funnes skäl att klandra momen tet, emedan enligt detsamma blott de försam lingar der ekyddsafgiften tillika med en mo denna svarande och af församlingen tillskjuter summa icke är tillräcklig till lärarens aflöninj är det som staten träder emellan och fyller bri sten; på sådant sätt kommer ju stadgandet at gälla lika mycket till förmån för de församlin gar, hvilka förut bestämt skollönen till nyss om förmälda minimibelopp, som de hvilka hädan efter komma att ingå på ifrågavarande vilkor. För bifall till momentet yttrade sig vidare Jo nas Andersson, Svensen, Mengel, Per Nilsson i Espö Matts Persson och Roseubevg. Vid anställd votering bifölls momentet med 5( ja mot 19 nej, hvilka sednare voro för Bjerkan ders förslag. Nästföljande moment, om 30,000 rår årligen, såsom statsbidrag till de församlingar, som äro hugade att bevilja löntillökning åt sina skollärare, och i hvilket fall staten tillskjuter hälften af förhöjningen, mot vilkor att församlingen åtager sig den andra hälften, föreföll Ola Jönsson som ett sdridsäpple, utkastadt mellan församlingarne och ne. Mengel deremot fann den tanke fö t innebär särdeles vacker och önskade på det lifligaste bifall till detsamma. Många talare instämde häruti och momentet bifölls utan vidare diskussion. I momentet r, om anslag till und rstöd för meddellösa församlingar i bekostandet af folkskolJärarnes aflöning, önskade Östman att efter ordet medellöshet måtte inflyta: och ringa folkmängd. Men sedan flera af ståndets ledamöter motsatt sig denna förändring, såsom obehöflig och otjenlig, bifölls momentet. Vid momentet v, om inrättandet af en byrå för skolärenden, hemställde Jonas Andersson om ej en öfverinspektör skulle vara lämpligare; men detta förslag motsatte sig Per Nilsson Espö,fLönnberg, Sven Nilsson, Mengel och Uhr. Momentet å, det sista af folkskolfrågan, och som afstyrker en af Rosenberg väckt motion om anslag till inköp för folkskolan af erforderligt antal af första bandet utaf Starbäcks berättelser i svenska historien, på det ett exemplar deraf måtte tilldelas hvarje folkskola, gaf jemväl anledning till en ganska liflig debatt. Rosenberg, som först erhöll ordet, frånträdde sin motion i så måtto att han ingick på Jonas Anderssons reservation, hvilken föreslår att ifrågavarande medel måtte komma att utgå till belopp af 2500 rdr och på besparingaine at åttonde hufvudtiteln samt derigenom särskildt anslag undvikas. Rosenberg ansåg hvad man här begärt så billigt att staten allt för väl kunde ingå på denna utgift, dels för att rikta folkskolan med ett arbete af verkligt värde för allmogen och dels för att derigenom bidraga till arbetets spridande och en ppmuntran för författaren, som beslutat att aninda sina krafter och sin förmåga till att skrifva r folkskolan och allmogen. I denna åsigt förenade sig, förutom reservanten Jonas Andersson, jemväl August Carlberg, Carl Johan Johansson, Uhr, Odelberg, Hörnfeldt, Lönnberg, Per Nilsson i Espö, Aug. Andersson, Svensen, Per Persson, C. A. Larsson och Mengel, hvilken sistnämnde beklagade att man i ståndet söker göra sig populär i småsaker och oftast genom en illa vald opposition; det funnes för bondeståndet icke något skäl att motsätta sig reservationen, utan skulle det tvertom vara en heder för ständet att besluta i enlighet med densamma. Carl Ivarsson, Hedström och Sven Nilsson. motsatte sig ihärdigt de förra talarnes åsigt, och invände särskildt den sistnämnde att flera arbeten, som förut af staten inköpts för att bland församlingarne utdelas, aldrig kommit dessa tillhanda; så skulle det förmodligen äfven blifva med det närvarande och då vore ju den ifrågavarande summan bortskänkt, utan annat ändanål än att gagna författaren. Rosenberg genmälde härtill att anledningen hvarför af staten inköpta arbeten ej kommit församlingarne tillhanda ligger deruti att presterskapets nit för upplysningen är så ringa att man i konsistoriearkitven begrafver de böcker som äro skolorna ämnade. Efter slutad diskussion afslogs utskottets förlag och antogs reservationen med 22 röster mot 9. Ståndet åtskitdes klockan 3, till 11.