Aftonbladet – 22 augusti 1863, sida 2

glöd. Den andra faran, som hotade henne, var af ännu fruktansvärdare beskaffenhet, att nemligen hon sjelf ekulle kunna fatta tycke för någondera af dem. Visserligen var det mycket som talade för möjlighelen af ett sådant fall, ehuru hon icke gerna ville antaga det såsom riktigt sannolikt. Hon besinnade, att hon, fastän af ett lifiigt och känslofullt lynne, ännu icke hade träffat någon map, lör hvilken bon kunnat hysa eo varmare böjelse; och, ehuru hon vistats vid hof och deltagit uti lustbarheter och tidsfördrift, der det menskijga hjerta:s finare käns lor hårdt pröfvas och slutligen småningom nötas bort, var hennes själ af försynen så rikligen begäfvad med värma och renhet, att allt hvad hon hade sett af verlden och dess därskap. endast hade tjenat till att göra henne ledsen och missnöjd dermed, och tillika 1 samma mån gifva ett högre intresse åt allt som smakade af en friskare natur. JHHon hade lefvat nog i den stora verlden, för att vara utledsnad dervid, men icke nog för att lära sig öfvervinna sin ledsnad, och hon fann sig nu oförmodadt i sällskap med tvenne unga riddare, helt och hållet olika de hofmän och kavaljerer hon förnt lärt känna; hon var skyldig dem erkänsla för gasirringt, upderstöd oph be skydd, och dertill kom medvetandet att hon var beundrad och eftersökt af dem, en omständighet som talar hka mäktigt, ehuru på ett olika sätt, till ädla och känsliga, som ill fåfänga och egenkära personer. ij Hade uti den enfald och brist på verldskännedom, som lät sig bemäries hos de begge bröderna funnits någonting löjligt eler befängdt, så skulle hon visserligen ej sunnat befara det minsta för sitt lugn; men så var icke händelsen, deras skick uch tal var i högsta grad belelvadt, fint och artigt. De voro fullt medvetna af den rang till vilken de voro födda, af den vårdade uppostran de hade erhållit, och den öfverlägenhet de egde i själsoch kroppsförmögenveter framför de flesta med hvilka de hit