Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 3

mm Ä—A skyndade hon sig att tillägga: SVi hafva icke baft tid att tänka på sådant så länge fienden stod utanföre och hotade att storma slottet, och sedandess har jag icke lemnet grefven någon ro för en mängd dåraktiga frågor, som han måst besvara, så att han omöjligt kunnat hinna att göra anstalt om några förfriskningar; och dessutom plägar ej skrämseln just gifva någon särdeles stor aptit. Hvad säger ni derom, min goda fru af Saulny? 4Åtminstone icke en skrämsel af det slag som vi fått erfara i dag, dyra Maria, svarade baronessan. Den har varit tillräcklig att beröfva mig aptiten för all framtid, tilldess jag fick höra att vi voro i fullkomlig säkerhet och de förhatliga ryttarne icke längre belägrade slottets portar. Jag vet kpappt om jag någonsin mera skall våga begifva mig ut igen häritrån.4 I sådant fall, min nådiga fruX, sade Gas,ard af Montsoreau, kan jag ej annat än önska att er förskräckelse måtte Jänge fortfara, på det att vi må tå behålla våra begge dyrbara fångar i slottet tilldess alla vägar åter bunnit blifvit säkra. Detta yttrande framkallade i sin ordnin rodnaden på fröken Marias af Clairvaut kind. Jag tror tvärtom, eade hon, att vi böra åter begifva oss på väg så snart som möjligt. Vi äro eder skyldiga tacksamhet, mina herrar, mycken tacksamhet för det beskydd ni redan lemnat oss, och den gästfrihet, som I viljen bevisa oss en tid ännu. Men min onkel önskar att jag skall fara till mina egendomar vid Dreux, hvarest han ämnar vara mig till mötes, och jag fruktar derföre att jag ej vågar längre uppehålla mig på vägen. Jag har hört att några af våra tjenare äro sårade; dessa anbåller jag få anbefalla åt eder omvårdrad, men vi sjelfva önska att om möjligt kunna fortsätta vår resa incan skymningen. Jag ber om förlåtelse, min fröken, sade abben af Boisguerin, och mina unga vänner här täcktes ursäkta mig att jag i denna