Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 2

samma stund som faran var förbi, bekymrade sig ingen vidare derom, utan den unge markisen och hans folk redo under muntert skratt och skämt in på borggården, likasom om ingenting hade passerat. Då der endast träffades några af betjeningen, tog markisen, utan att vidare uppehålla sig, vägen till ett rum i slottet, som kallades damernas salong och hvarest, enligt den upplysning han erhöll, hans broder skulle vara tillfinnandes med de gäster som så oförmodadt hade sökt sig en tillflykt på slottet. Han åtföljdes dit af abben af Boisguerin; och vid sitt inträde företedde sig för dem en tafla, hvilken, oaktadt icke af någon ovanlig art, vi gock vilja framställa för våra läsares blickar. Damernas salong var ett stort, ljust och ecladt rum i ett at slottstornen, som var minst ottstäldt för fiendens eld i händelse af anall; ty vi måste märka, att hvarje adligt slott vid denna tid byggdes med hufvudsakligt efseende på försvar och vari sjelfva verket ett slags fästning, så fullständigt aniagd och inrättad som den tidens fortifikationskonst medgaf. Salongens fönster voro belägna åt den brantaste delen af den höjd, på hvilken slottet var bygdt och hvarifrån sträckte sig den täta skogen, långs en sakta sluttning ned åt dalen, betäckande flera mils låg och jemn mark, der inom skotthåll icke fanns nögon upphöjd punkt som icke fullkomligt beherrskades af slottets kanoner. Detta rum hade vidare fördelen af läge åt byggmugens sydvestra sida, lika skyddadt mot nordens köld och österns stormar, samt uppvärmdt och belyst af den lifvande solen från dess middagshöjd till dess nedgång. Den dag, om hvilken vi tala, bade fikväl jusets furste icke täckts sända många af sina strålar till jorden bär nere; men uti den ofantliga spiseln, om var omgifven af beqvära stolar i en vid krets, lågade ett litet bål af grof ved och spridde öfver hela rummet en avgenäm värma, tillräcklig att ersätta solens frånvaro.