Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 2

Sten rRentnNA tt rnA Oe Aensrrdsn tt ererrtrtttArta Rans På hvad sätt tänker du då gå tillväga, Gondrin?4 inföll abben, för ati gifva der unge markisen tid att besinna sig innan har svarade. tJag ämnade, fortfor jägaren, gå hit nedåt, rundt omkring utmed bergets fot vid den öjupa flodstranden, hvarest en myckel större trupp, än den vi hafva, skulle be qvämt kunna dölja sig för allas blickar. På det sättet komma vi till skogen bakom mir koja och derifrån går en gångstig, som jag slitid sjelf begagnar då jag skall begifvs mig upp till slottet. Den är alldeles un dangömd af buskar och snår, som sträcks sig ända fram till bakporien.4 Ja, Gondrin har rätt4, afgjorde marki sen. Han är alltid säker på sin väg. Bli du vår anförare, Gondrin, häll dig en tjugc slnar förut, och vi skola följa efter iså goc ordning som vi kunna. Men några uta eder andra måste taga vildsvinet med sig: vi vilja ej gå härifrån och lemna vårt byte efter oss.t Mosrechen var snart börjad, och den ends vidare anmärkning som kom i fräga rö. rande den väg man tagit, gjordes af abben ef Boieguerin, som med läg röst hviskade vill den uvge ädliogen: Jag var angelägen om att Gondrin skulle närmare redogöra för den väg ban ämnade föra oss, emedan jag tyckt mig finna, att han alltid visat sig vara mera tillgifven er broder, än eder sjelf, som vi nog älven kunnat märka, och jag befarade att han skulle blottställa oss för större faror än nödigt var, endast af ifver att de: sto förr komma Oarl till bjelp.4 Markisen gaf intet svar, men syntes blifva något tenkfull; och tvifvelsutan hafva ord, sådana som de abben nu yttrade, ofia nog här i veriden framkallat känslor af ovilja och afund, hvilka det sedermera ej varit så lätt att öfvervinna. För närvarande hade de likväl ej någon annan verkan på Gaspard af Montsoreau, än att de kommo honom att göra sig sjelf den frågan, hvirföre Gondrin just skulle älska honom mindre än hans