Aftonbladet – 20 augusti 1863, sida 2

så fort han kunde, och hans folk följde houom, Kusken syntes med mycken motvilja se det uppehåll som häraf blef en följe, men han hade icke den ringaste utväg att passera förbi dem, som sålunda mötte honom, utan lydde ögonblickligen den tillsägelse han erhöll att hålla ställa med vagnen. I och med detsamma framstack bakom vagnens gardiner hufvudet på ett äldre fruntimmer, synbarligen af högre rang, yttrande några osammanhängande ord och uttryckande i hvarje min och anletsdrag de omiss. ännligaste tecken till stor fruxtan och ångest. Uppfostrad i den ridderliga artighetens skola, atog den unge ädlingen genast sin halt och frågade med en djup bugning. om han kunde vara henne till någon tjenst. Hans ord voro få och eakla, men så myc ket mera uppmuntran låg i hans blick, och damen svarade: Ack, för himlens skull, ädle herre, uppehåll oss icke. Vi hafva af en , bland värt foik blifvit nedrigt förrådda åt konungens ar? Navarra ryttare, som för 088 lagt sig i försåt, och Gud vet,, huru det skall gå med oss, om vi falta i deras våld.t Om ryttarne äro de der, som synas på andra sidan bron4, sade den unge ädlin gen, så äro de alldeles för många och för väl beridna, för ett ni skulle kunna lyckas undkomma dem på öppnar vägen, utan bör snarare inskränka er fill att söka en fristad på slottet Montsoreau här strax bredvid. Jag skall gifva kusken nödiga under rättelser och sedan skynda ned till bron, för att understödja ert folk, som eljest svart måste duka under för den öfverlägsna fienden.4 Tusen tack, ädle herre, svarade damen. Men hvarpås, tillade hon, med någon osäkerhet i rösten, hvarpå kunna vi väl förlita oss att vi blifva väl emottagna