Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 2

tills varit tyglad, mindre genom egen eftertanka än medelst det inflytande som på lem utöfvades af den dem beledsagande person, hvars beskrifning vi förut hafva gjort. Temligen vära beslägtad med de begge bröderna, hade abbön af Boisguerin blifvit kallad ifrån Italien, hvarest hav en längre id vistats, för att öfvertaga deras uppfostran kort efter deras moders död. Hans egen inkomst, ehuru icke så ringa,som mången annan adlig fomiljs aflägsna ä tlings, hade icke destomindre befunnits otillräcklig att tillfredsställa cn man af yppiga om ock ej öfverdådiga lefnadsvanor; och den stora aflöning som erbjöds honom, förenad med den utsigt till befordran, som det föreslagna uppdraget medförde, förmådde honom att utan tvekan lemna sin plats i Rom och åter besöka ett land, hvarest sländiga oroligheter borde för en tilltagsen och mindre grannnerson lämna ett rikt fällt att skörda fördelar. Det må synas underligt att påstå, såsom vi sagt, alt inflytelsen af en men med sådana egenskaper skulle kunna gifva en god riktning åt de begge brödernas ärelysnad; men denne man var ärelysten icke för att herrska utan för alt njuta. Han värderade icke makten i och för sig sjelf, utan blott som ett medel att vinna sitt enda syftemål, personlig fördel; ehuru under fullföljandet af detsamma han var lika lugn och beräknande som uti alla andra företog. Sålunda var han hvarken såsom de flesta vid den uid, om hvilken vi tala, häftig och våldsam i sm ärelystnad, eller grof och omättlg i tillfredsställandet af sitt njutningsbegär; och kväl, med ali denna skenbara, nej, verkliga måttlighet, lågo der djupt inom hans viöst ännu slumrande och outvecklade starka och häftiga lidelser, våldsamma och -ränslösa begär, liksom brinnande i djupet af hans själ. Han beherrekade dem genom öfning och vana; han dolde dem, det är sannt, under sitt embetes skenheliga stoft och aska, men det behöfdes blott en ögon