Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 2

Med de begge brödernas lynnen och bö jelser ekola vi icke här uppehålla oss; de få längre fram sjelfva utveckla dem. Det är tillräckligt att säga, det ofta ett enda ord, en åtbörd, eller den obetydligrste hand ling gjorde mer eller mindre synbar den stora och verkliga skilnaden i hjerta och sinnelag, som förefanns emellan dem. Oaktadt denna skiljaktighet, hade de likväl under hela deras hittills förflutna lil kommit utmärkt väl öfverens, så att dem emellan aldrig ens uppstått någon af dessa tillfälliga tvister, hvilka så ofta störa familjfriden. Måhända var den yngre broderns egen oberoende ställning en anledning dertill, att den äldre kunde mindr? emot honom göra gällande sm förstlödslorätt, än som eljest var förhållandet inom de adliga gägterna på denna tid, ty deras moder, som var arvinge till stora länderier, hade gjort till ett vilkor i sitt äktenskapskontrakt med deras fader, att hennes gods och egendom skulle tillfalla den andra sonen, i följd hvaraf denne nu, efter hennes död, var nästan mera rik och mäktig än den äldre brodern. Ingenderas besittningar, ehuru vidsträckta, voro likväl af den betydenhet, att de kunde mäta sig med de få höga ovch mäktiga ätter, hvilka på grund af sia börd vid denna tid stridde om öfverväldet i landet. Hvardera af dem kunde i nödrall stälia två eller tre hundra soldater i fält, hvarderas anssende var tillräckligt att gifva dem rang näst efter guvernören i den provins de tillhörde; men deras namn stodo likväl icke på samma lista med sådana som Epernon, Joyeuse, Montmorency, Guise eller Nemours; och, hittills nöjda med den samhällsställning som de egde, hade hvarken de sjelfva eller någon af deras förfäder eftersträfvat att för sitt hus vinna en utmärkelse som vid denna tid var kanske mera farlig än efterlängtansvärd. Ingendera af dem saknade visserligen ärelystnad, ehuru denna ärelystnad var i sina yttringar olika i följd af deras särskilda lynnen; den hade äfven måhända hit