Aftonbladet – 18 augusti 1863, sida 3

och dolde rodnande sitt ljufva anlete vid sin ädle makes bröst. : (SLUT) EPILOG. Några månader sednare sutto Pablo och Clemencia tillsammans vid kolelden. Deras vän, presten, jemte några andra personer, som ätit middag med dem, hade redan aflägsnat sig, men husets gamle läkare var ännu qvar. Clemencia, som strålade af lycka och glädje, var sysselsatt med ett handarbete. Publo bläddrade i några tid ningar som nyss ankommit. Här?, sade han och vek upp den franska tidningen IUnivers, som han hölli handen, här återfinner jag namnet på en person som jag tror mig hört dig omtala.? Evem?? frågade Clemencia. ?Vicomte Charles de Brian.? ?Ja, honom har jag ofia talat om, det var en man med stora förtjenster; hvad säger man om honom.? Pablo läste: IOn duell har i New-Orleans egt rum mellan vicomte Charles de Brian och en af våra ursinnigaste dersokrater, hvari den förre stupade. ?Han var en man af ädel karakter och ovanliga förtjenster. Han hade i Rom förlorat sin ende bror som föll för en mördares dolk, hans far hade stupat vid hans sida i Paris under Februaridagarne 1848, och då han nu ej af några band qvarhölls i sitt fädernesland, begat han sig på resor. Hvilka omständigheter som föranledde honom att begifva sig till Amerika, känner man icke. Med hans död utgår en af de äldsta och färnämeta slägter i Frankrike, Hans förtjenster, hans dygder och hans fasta karakter